Två personer, olika platser, en blogg

Men vilket väder! Blåser och regnar och blåser och regnar lite till. Jag hade planerat in gymmet i förmiddags och till gymmet gick jag. Med paraplyt i horisontellt läge... Blev mest blöt om fötterna, sån tur att jag hade med mig extra strumpor. Ibland känner jag mig nästan lite lite vuxen. Väl på gymmet körde jag igenom mitt program och ökade vikten på en del ställen. Så himla roligt att märka att jag har blivit starkare! Efteråt körde jag 10 extra minuter på cross-trainern. Det var svinjobbigt... Konditionsträning är verkligen inte för mig, om det inte är spinning då. Men tänker att det blir väl bättre med cross-trainern också endera dagen.

Till saken. Mr Springsteen är ju gigantusstor och har släppt ungefär 7000 skivor. Eller nä, 25 st enligt Wikipedia. I vilket fall som helst så är det väldigt många. Själv har jag lyssnat väldigt lite på the Boss, bara enstaka låtar här och där. Det blir lätt så tycker jag när det finns för mycket att välja på, var ska man börja? Men nu när hysterin återigen var i Sverige så snappade jag upp en spellista från en konsert, och skapade min egna spotify-spellista utifrån den. Och nu är jag fast! Tänk att man inte behöver leta bland konstiga småband för att "upptäcka" ny musik, nej den breda massan kan också ha rätt! (Lite som när jag "upptäckte" Guns'n Roses härom året och blev helt såld, nåt årtionde efter sådär. Har fortfarande Ain't it Fun som ringsignal på mobilen, gosh.)

Så alltså, jag tänkte dela med mig av spellistan. Här är den: http://open.spotify.com/user/lizax/playlist/2xINBYou9fquesfNX9qTca


Bild lånad härifrån

Yay, tydligen får jag ladda upp bilder igen utan att firefox hänger sig. Detta måste ju firas! Hmm.. genom att visa en bild där jag ser glad, trött och lite röd ut och där Lex är djuuupt koncentrerad på någons historia på andra sidan bordet. Titta, på den tiden (en vecka sen..) lyste även solen på kvällarna! Nu är det grått.. och mörkt... och blåsigt.. och känns väldigt mycket november. Fast det är lite varmare, tackolov. Än i november alltså.



Citroncheesecake med svenska jordgubbar. Inte så photogenique just här kanske. Men god!

   
Snart tre år sedan vi hamnade i samma klass, och det firade vi här med att kolla in våra gamla presentationer. Hihihi det var roligt. Och sen dök vietnameshattarna upp. Och så var självklart Caths fina katter med på partajet.


Det blev en hattkväll. Oj, en hatt på sned. Hejhej hejdå!

/Liz
 

En distanskurs från Växjö universitet som jag precis börjat vinner med hästlängder framför skitkursen jag precis gått på Lunds universitet (distans). Herregud vilken skillnad! Trots att det är distans, och trots att det handlar om ekonomi (som jag alltid trott att jag inte gillar) så är det intressant från dag 1. Och lärorikt! Och framförallt; instruktivt! Skitkursen från Lunds universitet förlorade allt på att instruktionerna var kassa, trots att ämnet i sig var väldigt intressant.

Jahapp, trots att jag nyss hade nada att göra så har jag nu nästan fullklottrat i kalendern och känner mig dessutom lite stressad. Men har stuvat om lite, och så länge jag får tag på två kursböcker (typ imorgon, helst igår) och slutar förvirra mig själv i allmänhet så blir det nog bra. Har bokat biljett till Kalmar nästa vecka och det ska bli grymt nice. Lex och Josie följer efter och därefter blir det midsommar på vackra Öland. I like.

Nu ska jag snart spinna och det ska bli skönt efter att ha glott på en dator hela dagen. Förvisso en väldigt fin dator, men ändå.

Lex, var är du? Jobbar du? Pluggar du? Sommarlovar du? Är du ute i skogen? Har ditt internet slutat funka?

Jag har massor att blogga om men ändå inget alls. Just i detta ögonblick iaf. Hej hopp! Nu ska här drickas kaffe.

Nu mina vänner är det dags att rösta! Har ni inte förtidsröstat så är det sista chansen att kunna påverka idag. Öppet till 21 ikväll, så det är bara att leta fram röstkortet och rulla iväg mot en röstlokal nära er...

Alla röster räknas!! Det viktigaste är inte vem eller vilket parti man röstar på (även om det självklart är viktigt också), utan det viktigaste är att Sverigedemokraterna blir bortröstade! Nu jäklar kör vi.

Jag, Frallan och the Mo ska snart iväg. Sen ska jag mata två katter (oh, denna dramatiska söndag) och sen blir det tennisfinal på Parentesen, hemma hos den person som jag gjort en "röstdeal" med. Det funkar fint det med.

Det är svårt att förstå att det faktiskt är år 2009 i år. Nästa år är det ett nytt årtionde - tiotalet får vi väl kalla det då. För 26 år sedan var jag en liten bebis och mam&pap höll på att bygga övervåning på huset så att vi syskon inte skulle få dela rum hela livet. Kikhosta hade jag också, har jag hört.

För tio år sedan gick jag ut nian. Idag ser jag väl äldre ut än vad jag gjorde då, men skillnaden är nog inte superstor. Är fortfarande blond och får fortfarande visa leg på Bolaget, så det är väl all good. Men hjälp vad mycket som har hänt under de här tio åren! Jag har gått på gymnasiet och haft the time of my life samtidigt som jag gick igenom diverse livskriser (=tonårskriser). Jag har varit arbetslös och deltidsarbetare och student utan csn och student med csn. Jag har varit förvirrad och ledsen och överlycklig och galen. Jag har bott i tre olika länder förutom Sverige och snart är jag färdigutbildad. Och med examen kommer...? Arbetslöshet? Drömjobb? Eller bara "jobb"?

Jag har svårt att se mig själv fastna på en arbetsplats och bara vara där i 40 år. Men oavsett hur eller vad det blir, så är det en ny fas av mitt liv som börjar. Jag trodde inte riktigt att den dagen skulle komma, precis som jag försökte förtränga att högstadiet eller gymnasiet skulle ta slut. För även om det var just det jag längtade efter, så var jag rädd för vad som skulle hända därefter. Samtidigt som jag ser fram emot förändringar, och blir uttråkad om inget händer, så älskar jag det trygga och stabila.

Well, antagligen blir det inte förändring förrän tidigast januari 2010. Ska väl njuta av sista studietiden fram tills dess. Har hört av säkra källor att det här ska vara bästa tiden i mitt liv...

 (varför hänger sig firefox så fort jag ska ladda upp en bild???)

Det här är ju banne mig helt fantastiskt! Jag följde matchen via nätet fram tills jag var tvungen att dra till spinningen - då låg Söderling under i femte set och det såg mörkt ut. Men han vände och vann! Vilken grej.

Och ett fint rykte bekräftas här. Äntligen får man kika på lite tennis också, och inte bara höra om vad som händer. Har inte haft Eurosport på flera år...

Goddag. När man måste sitta i telefonkö i 10 minuter (samtidigt som en röst gång på gång säger "tack för att du väntar. Du är nu placerad som nummer...ett... i kön") så känns det fantastiskt att ringa från Skype. Så billigt. Särskilt när man kan se hur pengarna tickar iväg i euro! Känns mycket mindre på nåt vänster.

Gårdagen var ju helt fantastisk. Jättegod middag och efterrätt och fina vänner och rosévin och chips och en zebra och svenska jordgubbar och singstar och katter och utgång och dans och Fernet och taxi och utflykt. Idag åkte Lex in till stan ungefär mitt på dagen och sen dess har jag försökt piggna till. Har hämtat ut sista tyskauppgiften iaf (utan cykel: 1h promenad för att hämta ett litet papper...) och jag behöver inte lämna in en tredje version! I am good.

"Det är som att kastas tillbaka till en annan tid. För så här brukade det ju vara när svenskar var ute i världen och spelade tennis. Det fanns en tid när fyra av världens bästa tennisspelare var svenskar. När sportsidorna i din tidning behandlade sporten som den behandlar fotbollen i dag. När barnen i landet fick en boll som satt fast i ett snöre och gick ut på gatan och dunkade." (Johan Orrenius)

Den fetmarkerade meningen är min barndom. Mina syskon och jag har alltid hållt på med diverse "leksaker" på tomten, gatan och i källaren; vi har spelat fotboll, badminton, bordtennis, innebandy (men just innebandy gillade jag aldrig), kastat frisbee, kastat bollar, spelat golf och självklart stått på gatan och bollat en tennisboll mellan varandra. Och så den där "tennistränaren", som satt fast i ett snöre och oj som jag älskade den. Det var nåt med det repetitiva och så makten att bestämma helt själv (mina bröder var ofta bättre än mig på exempelvis fotboll). Men vad jobbigt det var när snöret gick av och bollen studsade iväg nerför hela gatan och nästan hamnade borta vid kyrkogården. Då fick man knyta ihop snöret och sen slå igen tills det gick sönder nästa gång...

(Här försökte jag ladda upp en fin tennisbild men av någon anledning hängde sig firefox tre ggr i rad när jag försökte så jag la ner den planen)

Jag gjorde comeback på spinningen igår efter min krasslighet. Gick väldigt bra och blev rätt jobbigt trots att jag gick ut lugnt. Svårt att inte ryckas med liksom! Har verkligen längtat efter att bli lite trött och svett, en veckas träningspaus var rätt jobbigt. Imorgon förmiddag ska jag plåga mina muskler på gymmet, det kommer bli fint.

Imorgon vet jag att Lex ska sätta sig på en buss (eller ett tåg kanske?) och transportera sig till Lund! Nejmen, här bor ju jag! Vilket sammanträffande! Eller tja... vi ska käka middag tillsammans med fyra fina bruttor och därefter göra Lund osäkert. Innan dess ska jag och Lex tillverka en cheesecake! Och de andra ska göra själva middagen med tillbehör. Det kommer även bli ett visst djurtema på middagen med åtminstone en zebra (och två katter tror jag nog). Hojoj det här ska bli skoj.



Nejmen, det här är ju en jättedöd dinosaurie. What's it doing here?

Idag tog jag mig i kragen, tog tjuren vid hornen och motade olle i grind (eller nåt sånt...) och skrev klart en komplettering på en inlämningsuppgift. PDFade den, skickade iväg, käkade lunch och sen fick jag en belöning i form av soooool! Gick en bit bort till ett grönområde, la mig på en handduk i bikini och hade det gött. Läste en sväng också. Så himla skönt, kändes som sommarlov på riktigt. Önskar bara att jag hade ett hav på promenadavstånd.


Mobilt! Jag och bluetooth fick brottas ett tag bara...

Det här är ju helt otroligt - hur kan Robin Söderling ha slagit ut självaste Rafael Nadal i självaste Franska öppna? GRUS för sjutton!! Det hade vart en match att se...

Men jag har kikat på en annan match idag, nämligen Kalmar FF - Helsingborg. En vänlig bror skickade än länk till en rolig sida där matchen streamades i riktigt fin kvalitet. Första gången jag fick se KFF spela en match i år - i vanliga fall är det radiosporten som gäller. Och sicken tur jag hade, som fick se ett BRA spel av KFF och två mål, ett spelmål och ett på frispark, som visserligen styrdes in av en Helsingborgsspelare i muren, men ändå! Sobralense och R. Elm stod för målen, och hur mycket man än gillar Tobbe Carlsson, så är det ändå trevligt att det inte var två backar som gjorde målen idag...

Sen på tv4-sporten visade de Zlatans senaste konststycke, ojoj den karln alltså, han kan ju göra mål hur som helst..

NU är det Sportspegeln.

Häromdagen gjorde jag linsbiffar för första gången någonsin. Har bara gjort bönbiffar tidigare och de har mest fallit sönder när det var dags att steka så jag hade inga större förhoppningar på linsbiffarna. Men det blev både bra och supergott! Hämtade lite tips och ingredienser från diverse recept på internet och hittade även på lite själv.

Bilden går att klicka på.

Den där (inte så bildsköna) smeten innehåller ungefär:

2 dl kokta röda linser (kokta i buljong, lite spad kvar i smeten)
1,5 rödlök (lite riven, lite hackad)
2 pressade vitlöksklyftor
persilja
sambal oelek (kanske 1 tsk. Eller 2)
massa sojamjöl. Massa vetemjöl. Och sen lite mer sojamjöl. Försökte komma fram till en bra konsistens.
örtsalt, svartpeppar, chilipeppar

Tror det var ungefär allt.. kanske.

Sen skulle de stekas. Insåg att det var lättast att slabba i smeten direkt i pannan och sen bara platta ut den lite. Funkade hur bra som helst. Stekte i olivolja.



Och så kokade jag lite potäter och hackade lite rödlök och gurka. Hade egentligen velat ha gräslök men de hade inte det i affären! Booo. Men jag hade lite dill i frysen så jag dillade lite på potatisen iaf.



Och det blev helt många portioner över! Hur bra som helst.

Sista tyskan idag och det slutade bra! Nu blir det distansstudier för hela slanten fram till 8e juli.. HUR ska jag palla att plugga mitt i sommaren? Det är den stora frågan... och svaret är: jag låtsas att jag är brittisk! Deras sommarlov börjar inte förrän ett par veckor in i juli (well, grundskolorna iaf - här gäller det att lura sig själv), så nu går vi in i summer term!

Sen att de inte börjar skolan förrän mycket senare på hösten är ju en annan femma..

Annars kan jag låtsas att jag är en hårt arbetande person (med lön, ojoj, det hade vart fint). Och har lagt min semester i augusti. Hela fyra veckor får jag, det är ju rätt standard. Om man då bortser från att jag kommer skriva omtenta den 21a augusti (eftersom jag missar distanskurstentan - är redan i London då). Så alltså kommer jag ha den hängande över mig.. Men hey, misströsta ej! Jag kommer ju vara helt ledig 22-31 augusti! 10 DAGAR! Då ska det minsann solas och badas och sånt. Super sweet!



Sån här blå himmel ska det vara hela sommaren.

Del 2 handlar om strukturerad prokrastinering.

Jag har vart krasslig sen i söndags och bestämde mig för att ta det lugnt veckan ut. Hade tänkt ta en sväng till stallet för en uteritt men cykeln blev ju stulen så den idén gick ju åt skogen. Men till saken - gaaah vad tråååkigt det är att inte göra nåt vettigt! Det enda jag gör just nu är att vara hemma, försöka plugga, dricka kaffe med the Mo och typ slöa. Klättrar på väggarna samtidigt som jag blir helt orkeslös. Nej, bring on nästa vecka och lite styrketräning och friskhet, s'il vous plaît!

Imorgon ska jag till skolan iaf, sista lektionen för den här terminen. Gött, men lite trist också - det har vart en rätt fin klass ändå.

Har nu bokat hembiljett från London också. Kommer vara där 8-31 juli i år, ska bli super sweet!










Kommer nog vara 2 veckor i London, och sen sista veckan på farmen:








Oj här blev det bildexplosion. Men åååh, jag längtar.

Jahapp, i nästan två månader fick jag äga en fantastisk hallonröd cykel. Men idag var det slut på de lyckliga dagarna: min cykel är borta. Och självklart har jag glömt skriva ner ramnumret ("nejmen, inte tar nån min cykel inte").

Så är det nu någon i Lund som har sett en hallonröd Kungs Visborg 28", utan skavanker och konstigheter, men antagligen med uppklippt lås - hör av er!

What a beaut.



 

Aah, sånt här är så jävla jobbigt när allt är illa, men så jävla viktigt!!
              

                   

Lite blandat från festen i lördags (i en miniversion). Lägg särskilt märke till den mänskliga pyramiden!




                                  

Mannen som talar med hundar, programmet som går på tv4+, har fastnat ordentligt hos mig nu. Har aldrig riktigt kollat på det tidigare, mycket på grund av det hemska namnet men även för att jag ogillar program som bara verkar gjorda för att dra stor publik. Vilket väl egentligen alla tv-program är, så där säger jag emot mig själv. Anywho, i februari pajade min rygg och under en vecka var det enda jag kunde göra ligga i sängen eller stå/gå långsamt. Då blev det mycket tv-tittande. Jag kollar annars väldigt sällan på tv dagtid, men den veckan gjorde jag det och fastnade särskilt för Cesar Millan.

Jag vet att det finns många olika åsikter om det programmet, att de metoder han använder är fel, att han är för hårdhänt, berömmer för lite etc. Men jag har personligen fått massor med aha-upplevelser. Vissa av metoderna har jag konsekvent använt mig av när jag hanterat olika hästar, och mycket är sånt man måste göra när man håller på med hästar. Oavsett hur dominant en hund kan bli så väger den för det mesta rätt mycket mindre än en människa, medan en häst kan krossa dig på två sekunder om den skulle vilja. Alltså måste man vara ledaren i förhållandet häst - människa, annars funkar inget. Sedan att en häst inte har samma instinkter som en hund och ju faktiskt är ett helt annat djur är en annan sak, metoderna påminner mycket om varandra.

Det är en rätt häftig känsla när man på 20 meters avstånd kan få en 400-kilos häst att exempelvis byta riktning, bara genom att ändra sitt kroppsspråk en aning. Eller få en häst att stanna i sin box (med öppen dörr) medan man hämtar maten, genom att visa att man fortfarande vet vad hästen håller på med, även om man har vänt ryggen till. Ofta har jag pratat med folk om konsekvens - man måste bestämma att något ska vara på ett visst sätt och sen hålla sig till det. En häst förstår inte svenska, den förstår ens rörelser och kroppspråk. Sånt som Cesar pratar om, exempelvis att man ska "claim your own space", är något som är vardagsmat för hästfolk.

Detta är självklart för de flesta (men långt ifrån alla...) som håller på med hästar. Vad som förvånar mig är varför jag aldrig funderat över sånt här i ett hundperspektiv. Jag har aldrig ägt en hund, men vid olika tillfällen haft arbeten där det ingått hund. Senast förra året i Tyskland, när jag arbetade med hästar men fick en fantastisk Australian Shepherd på köpet. Hon var fyra år, väldigt väluppfostrad och enligt mig helt underbar. Men hon hade vissa problem, som att hon var reserverad mot främlingar, skällde jättemycket på brevbäraren och kunde försvinna iväg ibland om jag red i paddocken. Hade jag tänkt på henne mer som en häst vid de tillfällena hade jag nog kunnat göra något åt det, men just där och då var hon bara en underbar hund, med lite småfel som man fick ta.

Well.. Alltså jag gillar Cesar Millan och förstår hans metoder till största del. Jag önskar attjag själv kunde skaffa mig en hund på riktigt, det skulle vara så kul att få träna en hund själv, och se hur det skulle gå.

Det här är en Australian Shepherd. "Min" aussie var svart och vit och adorable, men kanske inte riktigt lika lydig som den här Mojo..