Två personer, olika platser, en blogg

"Det är som att kastas tillbaka till en annan tid. För så här brukade det ju vara när svenskar var ute i världen och spelade tennis. Det fanns en tid när fyra av världens bästa tennisspelare var svenskar. När sportsidorna i din tidning behandlade sporten som den behandlar fotbollen i dag. När barnen i landet fick en boll som satt fast i ett snöre och gick ut på gatan och dunkade." (Johan Orrenius)

Den fetmarkerade meningen är min barndom. Mina syskon och jag har alltid hållt på med diverse "leksaker" på tomten, gatan och i källaren; vi har spelat fotboll, badminton, bordtennis, innebandy (men just innebandy gillade jag aldrig), kastat frisbee, kastat bollar, spelat golf och självklart stått på gatan och bollat en tennisboll mellan varandra. Och så den där "tennistränaren", som satt fast i ett snöre och oj som jag älskade den. Det var nåt med det repetitiva och så makten att bestämma helt själv (mina bröder var ofta bättre än mig på exempelvis fotboll). Men vad jobbigt det var när snöret gick av och bollen studsade iväg nerför hela gatan och nästan hamnade borta vid kyrkogården. Då fick man knyta ihop snöret och sen slå igen tills det gick sönder nästa gång...

(Här försökte jag ladda upp en fin tennisbild men av någon anledning hängde sig firefox tre ggr i rad när jag försökte så jag la ner den planen)