Två personer, olika platser, en blogg

Mannen som talar med hundar, programmet som går på tv4+, har fastnat ordentligt hos mig nu. Har aldrig riktigt kollat på det tidigare, mycket på grund av det hemska namnet men även för att jag ogillar program som bara verkar gjorda för att dra stor publik. Vilket väl egentligen alla tv-program är, så där säger jag emot mig själv. Anywho, i februari pajade min rygg och under en vecka var det enda jag kunde göra ligga i sängen eller stå/gå långsamt. Då blev det mycket tv-tittande. Jag kollar annars väldigt sällan på tv dagtid, men den veckan gjorde jag det och fastnade särskilt för Cesar Millan.

Jag vet att det finns många olika åsikter om det programmet, att de metoder han använder är fel, att han är för hårdhänt, berömmer för lite etc. Men jag har personligen fått massor med aha-upplevelser. Vissa av metoderna har jag konsekvent använt mig av när jag hanterat olika hästar, och mycket är sånt man måste göra när man håller på med hästar. Oavsett hur dominant en hund kan bli så väger den för det mesta rätt mycket mindre än en människa, medan en häst kan krossa dig på två sekunder om den skulle vilja. Alltså måste man vara ledaren i förhållandet häst - människa, annars funkar inget. Sedan att en häst inte har samma instinkter som en hund och ju faktiskt är ett helt annat djur är en annan sak, metoderna påminner mycket om varandra.

Det är en rätt häftig känsla när man på 20 meters avstånd kan få en 400-kilos häst att exempelvis byta riktning, bara genom att ändra sitt kroppsspråk en aning. Eller få en häst att stanna i sin box (med öppen dörr) medan man hämtar maten, genom att visa att man fortfarande vet vad hästen håller på med, även om man har vänt ryggen till. Ofta har jag pratat med folk om konsekvens - man måste bestämma att något ska vara på ett visst sätt och sen hålla sig till det. En häst förstår inte svenska, den förstår ens rörelser och kroppspråk. Sånt som Cesar pratar om, exempelvis att man ska "claim your own space", är något som är vardagsmat för hästfolk.

Detta är självklart för de flesta (men långt ifrån alla...) som håller på med hästar. Vad som förvånar mig är varför jag aldrig funderat över sånt här i ett hundperspektiv. Jag har aldrig ägt en hund, men vid olika tillfällen haft arbeten där det ingått hund. Senast förra året i Tyskland, när jag arbetade med hästar men fick en fantastisk Australian Shepherd på köpet. Hon var fyra år, väldigt väluppfostrad och enligt mig helt underbar. Men hon hade vissa problem, som att hon var reserverad mot främlingar, skällde jättemycket på brevbäraren och kunde försvinna iväg ibland om jag red i paddocken. Hade jag tänkt på henne mer som en häst vid de tillfällena hade jag nog kunnat göra något åt det, men just där och då var hon bara en underbar hund, med lite småfel som man fick ta.

Well.. Alltså jag gillar Cesar Millan och förstår hans metoder till största del. Jag önskar attjag själv kunde skaffa mig en hund på riktigt, det skulle vara så kul att få träna en hund själv, och se hur det skulle gå.

Det här är en Australian Shepherd. "Min" aussie var svart och vit och adorable, men kanske inte riktigt lika lydig som den här Mojo..