Två personer, olika platser, en blogg

Jag är SÅ glad för Lex skull! Helt fantastiskt att hon fick jobbet och hon är verkligen värd det.

Dessutom gör det att jag själv får lite hopp inför framtiden. Just det att hon fick jobbet utan att ha tre års arbetserfarenhet efter examen känns hoppfullt. Visserligen tror jag Lex är rätt mycket mer driven och ambitiös än vad jag är, men nog tusan kan jag skärpa till mig.. haha, nån gång kanske.

På sistone har jag inte haft så mycket lust till att blogga här. Kan nog ha med att göra att jag känner mig rätt ofokuserad och förvirrad, vad sjutton håller jag på med och vad kommer jag göra i vår? Min plan är att vara färdigpluggad i januari - men med detta kommer en hel del problem. För det första: inget plugg - inget csn - inga kosing alls. Så vad har jag för alternativ när jag då kommer vara fattig, fattig, fattigast? Jo:

- söka jobb, jobb, jobb såklart (i halva Sverige iaf) och helst få ett jobb innan jag är färdigpluggad.
- söka jobb, jobb, jobb såklart, inte få något, bo kvar här och leva på lånade pengar (mam&pap). Men efter bara ett par månader på lånade pengar har jag mer skulder än vad jag vill ha så detta är egentligen inget alternativ.
- söka jobb, jobb, jobb såklart, inte få något, flytta hem till mam&pap och förvandlas till sur tonåring. Känns inte heller riktigt som ett alternativ.
- säga upp min lägenhet, säga upp mitt Sverige-liv för ett tag, flytta tillbaka till London, jobba i stallet, bo i en dyr möglig lägenhet utan vettig uppkoppling och samtidigt försöka söka jobb. Egentligen inget bra alternativ, men...

...jag saknar London! Jättemycket. Men är jag beredd att ge upp allt det bekväma som finns här i Sverige?

Men om jag stannar här, är jag beredd att bli en bitter arbetslös och ångra att jag inte flyttade tillbaka till min vackra sketna spännande storstad?


My Darling City, utsikt från Millennium Bridge.

Det känns helt sjukt, overkligt, som en dröm. Alla tankar snurrar, min mage är som en torktumlare och hela kroppen spänd som en fiolsträng. Visst känns det helt fantastiskt!! Jag har fått ett riktigt jobb som verkar bra! Men samtidigt känns det otroligt läskigt att lämna trygga livet här, familjen och lägenheten och allt och alla som jag känner. Jag tror att det kommer bli bra så då får man stå ut med en lite orolig, nervös och fartfylld tid den kommande månaden/månaderna.

Det kommer vara så extremt mycket att fixa innan flytten; säga upp lägenheten, skaffa ny bostad, köpa bil, ringa runt till alla myndigheterna man kan tänka sig, fixa försäkring, fixa förråd till möblerna, sluta skolan, tömma lägenheten. Oh my, det kommer vara ett heltidsjobb fram till avflytt!

Sjukt mycket vuxenpoäng med både jobb och bil helt plötsligt. Vad händer med mig? Är jag så vuxen? Måste vila..

Shit, nervositeten börjar redan komma krypande inför morgondagen. För imorgon är den ödesmättade dagen då jag säkerligen får besked om jobbet. Jag bara måste få beskedet i morgon. Mina nerver håller inte för mer väntan. Problemet är att jag är lika nervös för att få jobbet som för att inte få det. Självklart vill jag ha det men det känns otroligt läskigt att 1) flytta till "nytt" land och ny stad där jag inte känner en själ 2) börja på ett nytt jobb där jag är helt grön. Mest orolig är jag för hur jag skulle klara jobbet, ibland känns det: "det kommer gå skitbra, klart jag klarar det, hur svårt kan det vara", för att i nästa stund kännas: "vad är det jag ger mig in på, jag tar mig vatten över huvudet, det kommer aldrig gå". Jag ställer väldigt höga krav på mig själv och skulle bli helt knäckt av ett misslyckande. Dock jobbar jag alltid hårt för att lyckas så risken för ett kapitalt misslyckande är väl inte alltför stor, men det är alltid tankar som far genom mitt huvud i början av nåt nytt. Samma sak gäller alla gånger jag börjat nytt jobb, börjat övningsköra, börjat skriva c-uppsats men det har alltid blivit bra i slutändan. Jag borde ha lite större tilltro till mig själv men faktum kvarstår; jag har inte det hur mycket jag än önskar det.

Igår hände en mycket märklig sak; gutten hörde av sig. Jag som trodde att det var helt kört, dött, hopplöst blev väldigt överraskad. Kanske är det inte helt utan hopp ändå, det återstår att se om/när jag kommer tillbaka till grannlandet. Typiskt nog satte det ju igång massa griller i mitt huvud och det är inte kul, mina nerver har mer än de klarar utan detta.

Idag har jag varit på ett fantastiskt spinningpass. Jag hade en massa energi och kunde ge järnet vilket alltid är lika gött. Dessutom var det en av mina favvo-instruktörer och hon lägger upp passet i block, vilket jag oftast gillar. Det gör att det blir lättare att lägga upp sin egen lilla inre tävling eller plan eller vad man nu vill kalla det, eftersom man vet vad man kan vänta sig genom hela passet. Nu är det en skön känsla i kroppen och det fick mig att inte tänka på varken gutt eller jobb för en stund.

Nu ska jag snart bege mig hem till Sandra för slappesöndag med film. Skönt med ännu ett avbrott från alla tankar som snurrar.

Jag har shoppat en hel del den senaste tiden, lite utan tanke på framtiden och min ekonomi. Men när ångesten kommer krypande tröstar jag mig med att jag har gjort riktigt bra klipp. Några riktiga fynd har jag gjort och på nästan allt jag har köpt har jag haft nån rabatt.

Grymma fynd! Jeans som har kostat 599 men som var nedsatta till 99kr på JC. Tröjan är av märket Lofoten och köpt i Norge, helt underbar kvalitet. Den har kostat 899 men var också nedsatt till 99kr!

Leggings, grå tröja och blå t-shirt från H&M med 50kr rabatt!

Lång t-shirt från Lindex med 30% rabatt!

Rutig skjorta, grå kofta och blommig, blank "jacka" från Åhléns med 20% rabatt!

Mina underbara sneakers i skinn som redan är välanvända efter bara två veckor. Jag fick ingen rabatt på dessa men eftersom de bara kostade 399kr tycker jag ändå att det var ett klipp!

Man kanske kan beskylla mig för att vara lite slösaktig men mitt i det slösaktiga försöker jag ju faktiskt vara lite ekonomisk också!

Jag har gått runt med en klump i magen hela dagen, stirrat på telefonen och inte kunnat koncentrera mig på nåt annat. Jag har bara gått och väntat på att de skulle ringa om jobbet i Norge. Men de har inte ringt, så jag har gått och varit nervös lite i onödan. Det känns ganska skönt att kunna koppla bort detta över helgen och inte tänka på det alls. Men jag vet inte om det är ett så bra tecken att de inte ringt än, det känns inte så eftersom de sa att de skulle höra av sig väldigt snart.

Bryggan i Tönsberg, mycket idylliskt och en massa restauranger längs hela vägen.

Förutom att gå och vara nervös har jag varit på body balance i morse och spinning ikväll, däremellan har jag pluggat. Men som sagt, inte helt lätt att koncentrera sig på plugget. Otroligt skönt att träna igen efter tre dagars stillasittande och lite för mycket mat. Tre dagar utan träning ger mig abstinens big time!

Dessutom har jag lagat en mycket god och mycket nyttig lunch; ugnstekt kycklingfilé, ugnsbakad squash med tomathack, fetaost och chilipeppar och kidneybönor.

Mycket gott och mycket låg kalorinivå!

Nu är jag tillbaka efter min Norge-tripp som tog tre dagar. Det har varit änna flängande med tåg, buss, bil och färja. Men det har varit väldigt roligt också. Det var så härligt att träffa Sara igen och intervjun gick också bra. Jag var väldigt nervös men det kändes som jag gjorde bra ifrån mig. Det är skönt att vara nöjd med insatsen, då finns det ju inget mer man kan göra. Om det sen räcker för att jag ska få jobbet eller inte är inget jag kan påverka. Det gäller bara att hålla tummarna hårt, jag får nog besked idag.

Det har varit mysigt att ha mamma här på besök, det funkar bättre mellan oss när hon är hos mig än tvärtom. När jag är hemma hos henne behandlar hon mig som om jag var ett barn igen och tjatar en massa. Men när hon är hos mig behandlar hon mig som en vuxen och det blir inte hälften så mycket tjat. Mycket skönt!

Igår gick vi på stan några timmar. Jag shoppade ovanligt mycket; ett par leggings, en t-shirt och en långärmad tröja på H&M, en lång t-shirt/klänning och en BH på Lindex, en blommig "inomhusjacka" på Åhléns. Det bästa var att jag hade rabatt på alla ställena! Kanske visar jag upp mina fynd här om jag hinner fota det. Det var strålande väder igår så efter att vi hade gått på stan och sen fikat lite, satte vi oss nere vid Nissan i solen en stund. Igår kväll lagade vi min favvo-mat; kotletter, kornris med kantarellsås. That´s yummy for my tummy! Och sen tittade vi på film, vi såg Seven Pounds med Will Smith. Den var sådär, början var lite seg och förvirrande men slutet var bättre.

Idag var det då dags för vår långa vandring på Prins Bertils stig, vi hade förberett med god sömn och matsäck så vi var laddade. Jag hade för mig att hela rundan skulle vara 2,5 mil så vi var inte helt säkra på om vi skulle gå hela eller bara ut till Tylösand dit det är 18km. Men jag hade fel för mig så hela rundan blev knappt 18km. Det, plus biten hemifrån mig och att vi gick lite fel blev totalt 2 mil. Vi hade verkligen tur med vädret och rundan är jättefin så det var en skön vandring, den tog typ fyra timmar inklusive pauser så vi gick lite långsammare än när vi går en runda på 7-8km. Efteråt var benen rätt möra, men det är en skön känsla i kroppen när man har ansträngt sig under så lång tid.



Snart i Tylösand

Fikapaus på klipporna i Tylösand

Utsikt över Tylön

Äntligen har jag sovit ordentligt i natt, och det blev över åtta timmar! Jag tänkte att det skulle bli nio men så klart fastnade jag framför Dirty Dancing när jag kom hem och kunde i missa det underbara slutet. Det kom en eller par tårar i ögonen, trots att jag sett den sisådär 58 gånger och redan vet hur det ska sluta. Men den är en klassiker som aldrig kommer bli för gammal. Sara och jag diskuterade hur gammal den egentligen är och kom fram till att den måste vara från slutet av 70-talet. Men den är från 1987, så det så! Inte alls så gammal ju..

Nu ska jag snart iväg på morgonpump, ser faktiskt fram emot det nu när det är lite ny musik, då blir det kul igen. Igår morse var jag på spinning 07.15. Alldeles för tidigt egentligen men det är såklart skönt efteråt och det är skönt att ha en träningsfri kväll samtidigt som man faktiskt har tränat den dagen.

Efter träningen kommer mamsen hit och ska stanna till imorgon. Vi ska gå på stan lite idag och jag ska kolla efter nåt att ha på mig på intervjun. Jag vill se fin och ordentlig ut men vet inte riktigt hur fin jag ska vara. Imorgon planerar vi att gå hela Prins Bertil-stigen, ett fint promenadstråk längs kusten som totalt är ca 2,5 mil tror jag. Det blir nog lite jobbigt, men solen ska skina och vi ska ha lite matsäck med oss så det ska nog gå. Jag har gått bitar av den många gånger tidigare men har länge velat gå hela en gång.

Imorgon ska jag på mitt livs första bröllop! Jag är typ nervös och det känns som att jag har sjutusen saker att fixa. Men egentligen är nog allt rätt ok - det är ju ändå inte jag som ska gifta mig (utan en av mina allra bästa vänner)! Mitt största problem just nu är att mina nyinköpta skor har börjat göra ont så in i skogen.. kommer jag klara mig? Ska ta med ett par bekväma skor också, men de kan jag ju inte ta på mig förrän alkoholen börjat flöda, så det är rätt många timmar med ontskorna på först.. Förr i tiden plågade jag mig lugnt i obekväma skor med hög klack, men nu har jag nog blivit lite för gammal och bekväm av mig.

Men idag var det jag som popped the question! Eller inte den frågan... utan the question om jag även kan hälsa på mr V om jag bokar biljetter till London i okt/nov. Svaret kom direkt och var väldigt positivt. I think he likes me...

Ett av dagens träningspass avklarat, det var en gästinstruktör och en massa nya övningar så det var inte det lättaste. Men ganska kul var det i alla fall. Jag har inte riktigt fastnat för functional än, trots att jag har gått på det kanske tio gånger. Det ska ju vara ett himla bra och nyttigt pass men det känns som att jag gör ganska mycket fel och att det då tvärtom kan vara skadligt för knä osv. Under passets gång tänkte jag att jag nog inte ska gå mer på ett tag, men nu vet jag inte riktigt. Jag ska fundera lite över det och så kanske jag går en gång till för att känna efter ordentligt. Det finns ju en hel massa andra pass som jag gillar så jag är inte tvungen att välja nåt som jag inte är överförtjust i.

I natt har jag sovit bättre, men en kort stund efter att jag hade lagt mig hände nåt konstigt. Jag hade nog slumrat till lite för när jag tittade på klockan hade det gått 20 min sen jag la mig. Jag har en tendens nuförtiden att somna för att sen vakna efter bara sisådär 20-30 min och inte veta var jag är och om det är natt eller dag. Det var precis det som hände igår kväll. Alltså vred jag mig åt sidan för att kunna se väckarklockan och efter att jag har konstaterat vad den var ser jag ett litet "moln" av svarta grejer som snurrar runt bredvid sängen, ungefär som en liten getingsvärm. Den snurrar runt där en liten stund och jag försöker fokusera för att se vad det egentligen är. Sen börjar hela "molnet" röra sig bort mot soffan för att därefter försvinna. Väldigt, väldigt mystiskt. Jag är inte den som tror på övernaturligheter så lättvindigt och egentligen tror jag inte att detta var nåt övernaturligt heller. Men jag såg ju verkligen det och det var så läskigt att jag knappt vågade sova sen. Vad kan det har varit?

Tänka sig, idag har jag bakat bröd. Och tänka sig, det blev riktigt bra också. Jag är inte särskilt bra på att baka egentligen, misslyckas ofta, t.o.m. med scones.. Men det här brödet blev precis som det brukar bli när mamsen gör det så det betyder att jag lyckades. Det känns väldigt husligt att baka, och huslig är ju verkligen inte vad jag är. Men jag önskar att jag var det. Jag ska nog bli det nångång när jag är vuxen på riktigt.

Precis som jag trodde har jag haft maffig träningsvärk idag, både i benen och i bröst och axlar. Jag gillar att ha träningsvärk i överkroppen för den behöver jag träna och träningsvärk betyder att jag har gjort det. Idag har jag haft vilodag med bara en promenad på 45 minuter. Istället har jag haft en hemmakväll med Sara.

Idag har jag definitivt bestämt mig för att åka till Norge på intervjun. Det känns pirrigt men inte lika mycket ångest som igår. Jag har knappt kunnat sova i natt, jag har legat och vridit och vänt mig hela natten och bara halvsovit. De stunder jag har sovit har jag drömt massa konstiga saker och vaknat igen. Jag drömde en massa om gutten, för nu har jag ju börjat tänka på honom ännu mer igen eftersom jag ska tillbaka till stället vi träffades på. Jag har en liten förhoppning nu om att få träffa honom igen. Dessutom drömde jag att jag vaknade och upptäckte att jag hade lagat mat i sängen i sömnen. Jag hade både en stekpanna med stekt ägg och en kastrull i sängen. Sjukt sjukt och otroligt förvirrande när man är mitt i både sömn och vakenhet och inte vet vad som är dröm eller verklighet.

På ett dygn har jag gått ner ytterligare 0,4kg, alltså totalt -1,1kg på ca 4 dagar! Lika konstigt som mina plötsliga viktuppgångar, och jag vet inte vad något av det beror på egentligen. Imorgon blir det två tuffa pass. Först Functional Moves (med grundaren till den träningsformen som gästinstruktör) på morgonen och sen säsongens första Body Combat på kvällen. Det kommer att bli spännande med båda passen.

Nu har jag gått ner 0,7 kg på bara några dagar! Me like! Ibland går framstegen snabbt men för min del går tyvärr bakstegen (vet att det inte heter så men kan inte komma på rätta ordet just nu i min förvirrade hjärna) väldigt snabbt också. Jag kan liksom gå upp sisådär 2 kg på ett par dagar om jag är onyttig, inte helt normalt tycker jag. Men jag tror att det finns kroppsliga förklaringar till detta (förutom enbart onyttighet då) för alla kroppar fungerar olika och man kan ha olika metabolistiska "fel" som gör att man går upp väldigt mycket av viss mat och behöver en särskild diet för att inte göra det. Min egen lilla icke-vetenskapliga "förklaring" är att mina absurda viktökningar delvis beror på att jag samlar på mig vätska och att det beror på viss kost, skulle t.ex. kunna vara kolhydrater eller kanske alkohol helt enkelt. Men åååh vad jag skulle vilja ha en experts hjälp med att lösa denna gåta! Funderar på om jag skulle kunna vända mig till en dietist, men vet inte om det är rätt expert. Nån som har tips?

Jag har även ett litet fel på min sköldkörtel som i sin tur producerar för lite ämnesomsättningshormon, vilket också är en rimlig förklaring till varför jag har så svårt att gå ner i vikt men så lätt för att gå upp. Dock hade jag inte så mycket fel vid senaste mätningen att det borde påverka, enligt den läkaren, men jag kanske borde kolla upp det igen lite noggrannare?

De två senaste dagarna har jag i alla fall varit väldigt duktig med kosten och idag har jag även varit på två träningspass. Sjukt kul var det, dock hade jag tankarna lite på annat håll pga jobbintervjun. Men de nya låtarna i både pump och balance var kanon så förhoppningsvis är hela passen så bra! Dock kommer jag sakna "grodan", en övning i balancen som är grymt bra stretch för hela bäcken-partiet, men som tyvärr inte finns i den nya releasen. Jag får väl fortsätta göra den själv här hemma på egen hand. Istället ska vi få göra "Kråkan", den såg heeelt j*la omöjlig ut!

Nä nu får jag minsann ta och lägga mig, även om jag säkert inte kommer kunna få nån sömn i ögonen. Jag är så uppstirrad och har ont i magen av nervositet. Men jag är TRÖTT! Jag som skulle lägga mig riktigt tidigt ikväll, så blir det aldrig av nån anledning.. Jag vet nån som kommer ha träningsvärk imorgon, det kan bli kul..

Oj oj oj, nu har det blivit lite mycket för mitt stackars huvud. Jag har blivit kallad på en jobbintervju i Tönsberg, Norge. Jobbet är på norska LO. Jag är absolut intresserad och de ska bara intervjua tre stycken så jag vill åka. Men samtidigt tar resan två dagar och om det sen visar sig att jobbet inte är bra kanske det är bortkastad tid? Eller så är det inte det, en intervju är ju alltid lärorik. Dessutom betalar de resan så det kostar ju inte mig nåt ekonomiskt, bara tidsmässigt. Egentligen är ju det enda jag behöver bestämma nu om jag ska gå på intervjun eller inte. Inget stort beslut egentligen och jag kan ju knappast kosta på mig att vara kräsen nu när jag inte har blivit kallad till en enda intervju förutom denna. Jobbet verkar intressant men det viktiga är att det är heltid och inte ens det vet jag för det stod inte i annonsen.

Imorgon ska jag lämna klart besked men det hänger helt klart på om det är heltid. Herre jösses, jag kommer inte kunna sova i natt. Första lilla genombrottet i mitt jobbsökande och jag håller på att krevera!

Min lilla förkylning har inte blivit värre, snarare bättre. Därmed kan jag hålla fast vid mitt påstående att jag aldrig har blivit sjuk av lite träning. Det betyder att det blir dubbelpass idag, först pump och sen balance. Balance har jag inte varit på på två veckor, tror jag, så det längtar jag verkligen efter. Pumpen är inte lika lockande men det är nyttigt så därför gör jag det ändå ibland.

Precis som body stepen så håller ny koreografi på att introduceras i pump och balance också (alla kommer från Les Mills som byter koreografi var 3e månad) så det blir spännande att se vad det blir för nytt. Jag vill nästan inte att balancen ska bytas dock, för jag har gillat hela den här senaste releasen så himla mycket.

Nu blir det några timmars plugg innan träningen. Ska försöka hinna med lite av varje från alla tre kurserna som jag håller på med nu, inte det enklaste precis.

Jag har tappat bloggmotivationen. Jag vet inte riktigt varför, men så är det.

Bra grejer jag egentligen har velat blogga om:

- testade ki box förra onsdagen. Grymt jobbigt, helt fantastiskt roligt!
- planerade möhippa förra veckan. Drömde mardrömmar om den och var rätt nervös, men allt gick hur bra som helst! The bride to be vart väldigt glad och tacksam och hade roligt hela dagen/kvällen/natten (i lördags).
- hittade klänning till bröllopet idag! Helt fin och perfekt på de flesta sätt.

Mindre roligt:

- den svarte katten blev avlivad idag. Hade antagligen utvecklat epilepsi, vilket har skrämt mam&pap den senaste veckan. Kan även ha haft nåt att göra med hans dövhet. Fanns hur som helst inget att göra. Trist som fan, men som tur är finns ju den gråe katten kvar.

Annars lipar jag som vanligt till Djurräddarna på Nya Zeeland. Idag vart det 14 katter som blev tvungna att tas omhand - ägaren hade fått en stroke och var tvungen att lämna sina 14 barn. Dessutom handlade det om en massa valpar i en djuraffär som fick massa klagomål. Världens sötaste, och jag är så sjukt blödig när det handlar om djur som far illa. Eller djur som räddas. Eller djur i allmänhet typ. Tönt-jag.

Hmm, känns som lite bloggmotivation kom tillbaka.

Som jag hade längtat efter att träna, särskilt efter body step som är mitt favvo-pass. Idag var det dags att börja introducera nya releasen för oss. Vi fick prova på de fem första låtarna, dom var superroliga! Det kommer nog vara ytterligare en kanon-release, Les Mills lyckas alltid med body stepen! Dock kommer jag sakna dance-koeografin till Beyoncés "Single ladies", den har varit så skoj. Lite nya stegkombinationer introducerades i den här nya koreografin, vilket alltid är kul. Annars kör man med ganska lika steg hela tiden i body step. Bland annat var det en "half-burpee" eller vad den nu hette, där man skulle ner med händerna på brädan och göra ett litet hopp och sen en jogg uppe på brädan, och så ner igen, ja du fattar säkert. Sjukt jobbigt!

Nu hoppas jag att combaten är lika bra, för den senaste var jag inte alls nöjd med. Det var ingen fart på den och musiken var inget vidare. När det gäller combat behöver jag verkligen mycket pepp för att klara av passet och då är musiken och koreografin a och o. Av den anledningen har jag nu inte gått på combat på ett par, tre månader. Men snart är det dax att testa igen.

Ja, så var det ju det här med att jag inte har varit så snäll mot min kropp. Jag borde nog egentligen inte tränat idag alls. Dels var det ju bara två dagar sen jag drack en massa alkohol så min lever är nog lite upptagen med den fortfarande. Men framförallt har jag lite förkylning i kroppen. Det kändes inte alls farligt under dagen, bara lite snuva och det är inga problem att träna med. Men när det sen var dax att sticka iväg till gymmet kände jag mig lite sämre; lite matt och andningen lät lite rosslig. Så jag var lite nervös för hur träningen skulle gå. Det gick helt ok ändå, så så farligt var det nog inte. Enda problemet var att jag fick snyta mig stup i kvarten. Men jag känner mig fortfarande lite för förkyld, så det var kanske inget bra beslut att träna.

Många "träningsexperter" och tips i tidningar förespråkar ju att man absolut inte ska träna när man är sjuk, men jag lever istället efter devisen: "känn inte efter så mycket med huvudet, lyssna på kroppen". Om man alltid skulle lyssna på huvudet skulle det inte bli mycket träning. Eftersom vi människor av naturen är ganska lata så skulle vi i så fall kunna hitta på hur mycket ursäkter som helst för att inte träna. "Är det inte lite rivigt i halsen?", "Har jag inte lite huvudvärk?", "Är jag inte lite täppt i näsan?". Men jag tycker inte att man ska känna efter för mycket utan bara göra så länge man inte har riktigt ont i halsen eller feber. Självklart ska man inte träna när man är sjuk på riktigt - det kan vara farligt - men man ska inte heller undvika det för minsta lilla. Tvärtom tror jag att den lilla huvudvärken eller den lilla täppta näsan kan bli bättre av lite träning. Jag har i alla fall aldrig blivit sjuk för att jag har tränat. Om jag lät bli att träna för att jag är lite snuvig skulle jag aldrig kunna träna, för jag är nästan alltid mer eller mindre snuvig.

Så känn efter med kroppen och inte med huvudet helt enkelt, det gör jag och det funkar alltid!

Nu har jag bott här i ca 8 månader. I början tyckte jag att här var så mycket mer plats jämfört med min förra lägenhet som var 4 kvm mindre. Men nu är också denna lägenhet mättad på prylar. Den är verkligen helt sprängfylld med grejer, om man pressar in en ny sak flyger en annan ut. Därför är det oftast änna röra här. Om man ska lägga in nåt i en garderob eller i ett skåp måste man ta ut nåt annat så därför blir det att det får ligga framme istället. Igår nådde röran sin peak; massa disk, massa kläder överallt (både gamla och nya), skolböcker på bord och i soffan, massor med lösa papper och en drös med kassar (med och utan innehåll) över hela golvet och alla möbler. Det såg verkligen för j ä v l i g t ut. Men idag har jag faktiskt röjt undan en hel del och det ser mycket bättre ut. Jag gillar egentligen inte röra så jag fattar inte att jag står ut med att bo så här. Men jag ska försöka bättra mig. Dock önskar jag så innerligt att jag hade en ordentlig lägenhet, en tvåa med stort kök och en massa garderober så att allt får plats.

Igår var det Sandras 25årsfest. Ännu en kanonkväll med massa god mat, trevligt folk och alldeles för mycket dricka. Jag hade jätteroligt men det känns idag, jag är så trött på baksmälla. Men nu blir det alkoholfritt några veckor, ska faktiskt bli riktigt skönt att vara pigg och slippa må dåligt varenda söndag. Då kanske man kan få lite mer gjort på helgerna.

Jag skulle ju gå på body combat idag men det har varit alldeles strålande väder så det blev istället först en power walk och senare lite löpning uppe på berget. Jag vill verkligen vara bra på att jogga för jag gillar faktiskt det och det är ju så skönt att kunna träna utomhus. Men jag är inte bra, av flera anledningar. För det första har jag för dålig kondition, men det blir ju i och för sig bättre om jag springer mer. För det andra får jag ont överallt. När jag har ett jobb och tjänar pengar ska jag gå och få ett par riktigt bra skor utprövade, så slipper jag kanske ontet. Men det har jag inte riktigt råd med nu. För det tredje har jag för dålig disciplin för att springa själv. Jag ger upp alldeles för lätt när det blir lite jobbigt när det inte finns nån instruktör som peppar mig. Men jag har verkligen inte gett upp än, jag tror fortfarande att jag kan bli en löpare. Så länge jag slipper ontet kan de andra hindren övervinnas.

För övrigt har det varit en mycket produktiv dag. Jag har sökt en hel drös med jobb. Fy fan vad tråkigt det är, de sista ansökningarna blev nog inte så bra för då hade jag helt tappat intresset. Dessutom har jag faktiskt lyckats plugga ganska mycket, både lite mångfald och lite marknadsföring.

Nä, nu ska jag ta och titta på ett avsnitt Vänner, jag har nämligen köpt säsong 8 äntligen.

Är inte detta underbart, så säg? Jag älskar den här vyn, det är hemma för mig. Jag har troligtvis gått över den här bron ett par tusen gånger eftersom detta har varit min speciella runda så länge jag har bott i Halmstad. Det är underbart att ha naturen runt knuten.


Min blomma vad-den-nu-heter som faktiskt verkar trivas ibland. Den gör mig glad när den ser ut såhär.

Nu har jag inte sökt några jobb på ca en vecka och då har annonserna att kolla på samlats på hög. För det finns en hel del jobb att söka. Egentligen behöver jag söka varje dag för att hinna med alla. Det är ju ganska positivt för det hade varit sjukt mycket mer nedslående om det inte fanns några jobb att söka. Problemet är bara att det är några hundra sökande på varje jobb och att jag inte får nån som helst respons. Ibland känns det så uppgivet att lägga en massa tid på att skriva ansökningar när sen inget händer. Nästa stund känner jag mig jätteladdad och himla säker på att jag kommer få ett visst jobb. På ett sätt är det mitt eget fel att jag inte får nån respons. Vissa jobb känner jag mig kvalificerad för och att jag då ändå inte blir kallad till intervju beror helt enkelt på att min ansökan inte sticker ut tillräckligt mycket ur mängden. Hur ska man då göra för att sticka ut? Jag vet inte men det var ju det jag skulle ta reda på i höst. Dock har jag inte tagit tag i det än (dåligt av mig) men jag SKA verkligen göra det. För det känns helt nödvändigt.

Just nu finns det ett jobb vars ansökningstid går ut imorn som jag hoppas på väldigt mycket. Jag försöker bearbeta det mentalt genom att tänka varje dag att jag har fått det och planera vad jag ska göra då. Jag hörde Anders Lundin berätta om liknande mental påverkan i hans Sommar-program i P1 och det hade funkat för honom ett par gånger. Så håll alla tummar som finns!

I morgon bitti har jag en hel hög med jobb som jag ska söka, blä, det är så tråkigt. Men det måste ju göras. Jag hade tänkt göra det ikväll men orkar verkligen inte. Jag får tänka på att ju fler jobb jag söker desto större är chansen att jag får ETT. Om jag skriver 50 brev och får positivt svar på ett så räcker ju det. Nu ska jag istället titta lite på Idol och sen True Blood, mycket roligare.

Idag har jag en träningsfri kväll, ganska skönt faktiskt. Eftersom jag inte slutar skolan förrän 18 på onsdagar så har jag bestämt att det bara blir morgonträning de dagarna. Idag blev det bara en power-walk på 45 minuter, det var allt jag hann i dag. De tre första dagarna den här veckan har gått bra tränings- och matmässigt. Jag har skött mig väl men tränat lite för lite. Men fr.o.m. nästa vecka blir det hårdträning. Imorgon blir det body combat tror jag, för första gången på flera månader. Det blir spännande men kommer garanterat leda till träningsvärk.

Btw så har jag bokat in en Stockholmstripp i oktober, jippi!

Ursäkta min frånvaro de senaste dagarna men den har berott på att jag har varit ute på landsbygden och förberett min födelsedags- och examensfest. Och sen har jag ju hunnit avverka den också. Allt har gått jättebra med mycket hjälp av framförallt mamma, men också mammas kille och min pappa. Kalaset igår blev jättekul men det gick alldeles för fort så klart. Några som jag hade bjudit saknades och det var jättesynd men jag är jätteglad för att så pass många kunde komma och förgylla festen, särskilt glad är jag att dom lite mer långväga gästerna från Göteborg och Lund tog sig tid.

Kvällen började med välkomstdrink, sen var det middag som mamma hade ordnat det mesta av. Det var massor med mat och det blev massor över. Det var potatisgratäng, kall fläskfilé, kycklingklubbor, pastasallad, frukt, ost och kex. Efter det agerade jag lekledare, väldigt kul men jag önskar att jag hade fått va med och leka istället, jag älskar lekar och tävlingar! Det blev mycket skratt under de två första lekarna och sen var det en lugnare frågesport som krävde lite koncentration. Hoppas alla tyckte att det var roligt, jag gjorde det i alla fall, haha!

Därefter var det kaffe och kaka, presentöppning och prisutdelning till de tävlande lagen. Jag fick sååå mycket fina presenter, jag är alldeles överväldigad! Jag blev verkligen superglad för allting!

Alla mina presenter; en Buddha-ljusstake, två koppar, skålar och fat, ett bokstöd, tre glas till min samling, bestick till min samling, pärlörhängen, salladsskål i glas och salladsbestick.

När alla gäster gått hem bestämde Ale och jag oss för att åka in till stan. Hennes lillebror hämtade oss och körde oss dit. Supersnällt! Sen var vi ute och svängde våra lurviga ett tag, det blev kul, särskilt att för en gång skull gå ut med Ale.

Idag har jag varit supertrött men ändå lyckats se en halvlek fotboll ute i blåsten och gå i affärer en stund. Nu är det snart läggdags, måste bara röja upp här lite först.
Adios!

I fredags hände bland annat ett par öl och några islänningar. Igår hände tapas, fina vänner, några öl och en gammal korridor på fel sida stan. Och sms-uppdateringar av fotbollen.. Typiskt att missa en sån match. Idag har mest hänt planerande. Mycket att planera, och hemligt är det också. Det är nästan så man blir lite trött ibland.

Och på mr V-fronten intet nytt - eller mycket nytt, beroende på hur man ser det. Det är nåt slags mellanting, limbo, mellanland. Jag är helt enkelt olyckligt lyckligt in love. Upp och ner, heaven and hell.


I slutet av den här gatan finns mitt Londonstall. Jag saknar't.

Igår var jag på yoga för första gången. Det var.. intressant! Bästa var nog i början när jag klampade in i den nedsläckta lokalen (gympadojsen på), gick fram till instruktören som satt och mediterade med tända ljus runt sig - och började ställa frågor med "hög" röst - hon svarade halvviskande.

Sen fattade jag grejen och försökte hitta mitt inre lugn. Eller nåt sånt.

Anywho, det jag pratade med instruktören om var min rygg, som är rätt kass. Kändes bra att berätta om den innan så jag enklare kunde göra vissa rörelser på mitt sätt, eller hoppa över dem helt. Hade jag inte sagt nåt hade jag nog gjort allt som man skulle och därmed pajat ryggen (detta hände när jag testade ett core-pass). Jag pallar inte riktigt att vara "sämre" än andra, även om man gör allt för sin egen skull och ingen egentligen bryr sig.

Passet var rätt roligt, och lugnt och skönt. Dock gjorde ryggen riktigt jäkla ont ibland.. Men jag överlevde, och idag är den som vanligt igen. Jag kommer nog gå på yoga fler gånger. Måste nog öva upp min smidighet en del (vig som ett kylskåp!).

Jag har shoppat som en besatt den senaste veckan tycker jag; höstjacka, kjol, kofta, toppar, skjorta, kavaj och idag ett par höstkängor. Jag blir glad av shopping, det är det farliga. Men det är skönt också. Jag vågar dock inte riktigt tänka på hur mycket pengar jag har gjort av med. Här är mitt senaste köp.

Kängor från Scorett för 499 kr, ett riktigt klipp tyckte jag. Hade en massa önskemål om vad jag ville ha för skor/stövlar i höst men eftersom jag har en tunn plånbok fick jag bara välja en sort. Jag valde mellan halvhöga stövletter, lårhöga stövlar utan klack och macho-kängor. Det blev macho-kängorna som ni kan se, dels eftersom de är väldigt användbara, dels för att de var billiga och dels för att jag redan har ett par ganska höga stövlar som var rätt dyra och som jag borde använda den här säsongen också. Jag gillar att kängorna inte är så våldsamt grova utan en liten blandning av känga och grov sneaker med den där sulan. Jag hoppas att jag kommer vara nöjd med dem framöver också.

tur i kärlek, eller tvärtom, brukar det ju låta. Men ack, inte för mig. Den senaste tiden har jag fan inte haft tur i nånting, framför allt inte i kärlek. Jag hade några år efter studenten med en massa tur; fick killen jag ville ha, fick jobben jag ville ha, kom in på PA-programmet som jag ville (trots reservplats in i det sista). Men sen vände det en dag. Nu får jag aldrig de killar jag vill ha, får inga jobb överhuvudtaget (inte ens de som jag inte så gärna vill ha) och vinner inte ens en liten chokladbit på Liseberg, än mindre 25 000 i månaden i 25 år på Triss. Jag var på Liseberg för några veckor sen och jag överdriver inte när jag säger att kanske vart tionde person man mötte gick runt med en, ibland två, GIGANTISKA chokladlådor under armen. Men jag då? Jag vann inte ens en dubbel-plopp. Det gjorde dock pappa som han var så generös och delade med mig.

Så var kommer detta ältande över min, numera, ständiga otur ifrån? Med tanke på att jag nu, på bara ett par månader, har lyckats träffa två superfina killar som jag faktiskt gillar och vill träffa igen men som jag inte kan träffa så tycker jag inte att min klagan är helt obefogad. Är det inte sjukt? Jag har vääääldigt svårt för att träffa bra, normala killar som jag tycker om och som faktiskt tycker om mig lite tillbaka. Nu när jag väl har gjort det så bor de så klart sisådär 40-50 mil bort. Det är inte rättvist! Ge mig lite tur i kärlek så ska jag aldrig klaga över otur i spel! Jag lovar!

Gutten gjorde ju mig lite kärlekskrank men det är ju inte så konstigt. Däremot träffade jag en fining i lördags när Sara och jag var ute och svirade. Så vi har bara träffats en gång. Inte så mycket att hänga läpp över egentligen då. Men när man ser det här återkommande mönstret för mig så är det fan nåt att hänga läpp över. Jag vill träffa honom mer men det går inte för han var bara här över helgen och bor, gud-vet-var (jo det vet jag men det kan jag ju inte skriva här, långt bort i alla fall). Men det positiva var att han fick bort tankarna på gutten för en stund och det är jag tacksam för. Han tar annars upp sisådär 65% av min tanekverksamhet om dagarna. Sjukt, jag vet.

Det skulle dock kunna komma en oväntad vändning på historien, eftersom jag i samma veva som jag träffade den här finingen sökte jobb i den stad där han bor. Så klart inte tack vare att jag träffade honom, utan jobbet kom faktiskt först. Tänk om ödet har bestämt att det ska bli så för mig. DET hade varit sjukt i så fall. Jag gillar ödet, det är ju när allt kommer omkring också ett spel så därmed knyter jag ihop säcken lite om det där med spel och kärlek.