Inväntar måndagen med skräck och ångest
Shit, nervositeten börjar redan komma krypande inför morgondagen. För imorgon är den ödesmättade dagen då jag säkerligen får besked om jobbet. Jag bara måste få beskedet i morgon. Mina nerver håller inte för mer väntan. Problemet är att jag är lika nervös för att få jobbet som för att inte få det. Självklart vill jag ha det men det känns otroligt läskigt att 1) flytta till "nytt" land och ny stad där jag inte känner en själ 2) börja på ett nytt jobb där jag är helt grön. Mest orolig är jag för hur jag skulle klara jobbet, ibland känns det: "det kommer gå skitbra, klart jag klarar det, hur svårt kan det vara", för att i nästa stund kännas: "vad är det jag ger mig in på, jag tar mig vatten över huvudet, det kommer aldrig gå". Jag ställer väldigt höga krav på mig själv och skulle bli helt knäckt av ett misslyckande. Dock jobbar jag alltid hårt för att lyckas så risken för ett kapitalt misslyckande är väl inte alltför stor, men det är alltid tankar som far genom mitt huvud i början av nåt nytt. Samma sak gäller alla gånger jag börjat nytt jobb, börjat övningsköra, börjat skriva c-uppsats men det har alltid blivit bra i slutändan. Jag borde ha lite större tilltro till mig själv men faktum kvarstår; jag har inte det hur mycket jag än önskar det.
Igår hände en mycket märklig sak; gutten hörde av sig. Jag som trodde att det var helt kört, dött, hopplöst blev väldigt överraskad. Kanske är det inte helt utan hopp ändå, det återstår att se om/när jag kommer tillbaka till grannlandet. Typiskt nog satte det ju igång massa griller i mitt huvud och det är inte kul, mina nerver har mer än de klarar utan detta.
Idag har jag varit på ett fantastiskt spinningpass. Jag hade en massa energi och kunde ge järnet vilket alltid är lika gött. Dessutom var det en av mina favvo-instruktörer och hon lägger upp passet i block, vilket jag oftast gillar. Det gör att det blir lättare att lägga upp sin egen lilla inre tävling eller plan eller vad man nu vill kalla det, eftersom man vet vad man kan vänta sig genom hela passet. Nu är det en skön känsla i kroppen och det fick mig att inte tänka på varken gutt eller jobb för en stund.
Nu ska jag snart bege mig hem till Sandra för slappesöndag med film. Skönt med ännu ett avbrott från alla tankar som snurrar.
Igår hände en mycket märklig sak; gutten hörde av sig. Jag som trodde att det var helt kört, dött, hopplöst blev väldigt överraskad. Kanske är det inte helt utan hopp ändå, det återstår att se om/när jag kommer tillbaka till grannlandet. Typiskt nog satte det ju igång massa griller i mitt huvud och det är inte kul, mina nerver har mer än de klarar utan detta.
Idag har jag varit på ett fantastiskt spinningpass. Jag hade en massa energi och kunde ge järnet vilket alltid är lika gött. Dessutom var det en av mina favvo-instruktörer och hon lägger upp passet i block, vilket jag oftast gillar. Det gör att det blir lättare att lägga upp sin egen lilla inre tävling eller plan eller vad man nu vill kalla det, eftersom man vet vad man kan vänta sig genom hela passet. Nu är det en skön känsla i kroppen och det fick mig att inte tänka på varken gutt eller jobb för en stund.
Nu ska jag snart bege mig hem till Sandra för slappesöndag med film. Skönt med ännu ett avbrott från alla tankar som snurrar.
Kommentarer
Trackback
