Framtidsförvirring
Jag är SÅ glad för Lex skull! Helt fantastiskt att hon fick jobbet och hon är verkligen värd det.
Dessutom gör det att jag själv får lite hopp inför framtiden. Just det att hon fick jobbet utan att ha tre års arbetserfarenhet efter examen känns hoppfullt. Visserligen tror jag Lex är rätt mycket mer driven och ambitiös än vad jag är, men nog tusan kan jag skärpa till mig.. haha, nån gång kanske.
På sistone har jag inte haft så mycket lust till att blogga här. Kan nog ha med att göra att jag känner mig rätt ofokuserad och förvirrad, vad sjutton håller jag på med och vad kommer jag göra i vår? Min plan är att vara färdigpluggad i januari - men med detta kommer en hel del problem. För det första: inget plugg - inget csn - inga kosing alls. Så vad har jag för alternativ när jag då kommer vara fattig, fattig, fattigast? Jo:
- söka jobb, jobb, jobb såklart (i halva Sverige iaf) och helst få ett jobb innan jag är färdigpluggad.
- söka jobb, jobb, jobb såklart, inte få något, bo kvar här och leva på lånade pengar (mam&pap). Men efter bara ett par månader på lånade pengar har jag mer skulder än vad jag vill ha så detta är egentligen inget alternativ.
- söka jobb, jobb, jobb såklart, inte få något, flytta hem till mam&pap och förvandlas till sur tonåring. Känns inte heller riktigt som ett alternativ.
- säga upp min lägenhet, säga upp mitt Sverige-liv för ett tag, flytta tillbaka till London, jobba i stallet, bo i en dyr möglig lägenhet utan vettig uppkoppling och samtidigt försöka söka jobb. Egentligen inget bra alternativ, men...
...jag saknar London! Jättemycket. Men är jag beredd att ge upp allt det bekväma som finns här i Sverige?
Men om jag stannar här, är jag beredd att bli en bitter arbetslös och ångra att jag inte flyttade tillbaka till min vackra sketna spännande storstad?
My Darling City, utsikt från Millennium Bridge.
Dessutom gör det att jag själv får lite hopp inför framtiden. Just det att hon fick jobbet utan att ha tre års arbetserfarenhet efter examen känns hoppfullt. Visserligen tror jag Lex är rätt mycket mer driven och ambitiös än vad jag är, men nog tusan kan jag skärpa till mig.. haha, nån gång kanske.
På sistone har jag inte haft så mycket lust till att blogga här. Kan nog ha med att göra att jag känner mig rätt ofokuserad och förvirrad, vad sjutton håller jag på med och vad kommer jag göra i vår? Min plan är att vara färdigpluggad i januari - men med detta kommer en hel del problem. För det första: inget plugg - inget csn - inga kosing alls. Så vad har jag för alternativ när jag då kommer vara fattig, fattig, fattigast? Jo:
- söka jobb, jobb, jobb såklart (i halva Sverige iaf) och helst få ett jobb innan jag är färdigpluggad.
- söka jobb, jobb, jobb såklart, inte få något, bo kvar här och leva på lånade pengar (mam&pap). Men efter bara ett par månader på lånade pengar har jag mer skulder än vad jag vill ha så detta är egentligen inget alternativ.
- söka jobb, jobb, jobb såklart, inte få något, flytta hem till mam&pap och förvandlas till sur tonåring. Känns inte heller riktigt som ett alternativ.
- säga upp min lägenhet, säga upp mitt Sverige-liv för ett tag, flytta tillbaka till London, jobba i stallet, bo i en dyr möglig lägenhet utan vettig uppkoppling och samtidigt försöka söka jobb. Egentligen inget bra alternativ, men...
...jag saknar London! Jättemycket. Men är jag beredd att ge upp allt det bekväma som finns här i Sverige?
Men om jag stannar här, är jag beredd att bli en bitter arbetslös och ångra att jag inte flyttade tillbaka till min vackra sketna spännande storstad?
My Darling City, utsikt från Millennium Bridge.
Kommentarer
Postat av: LinaMaria
Snuttehjärtat! Det kanske finns något spännande du kan plugga i London som går att kombinera med ditt "hästliv" i landet så att du åtminstone känner att du utvecklas vidare. Eller så kanske du kan jobba med något annat och bli rik och slippa bo i en mögellya? Eller flytta till NY och tvinga mig att hälsa på minst 2 gånger om året.. Det är förvirrande ibland. Jag vet precis. Kanske börja jobba, tjäna kosing och åka till solen med mig efter årsskiftet. Hm.. nu vet jag inte om jag hjälper längre. Jag hjärtar dig iaf..!
Trackback
