Två personer, olika platser, en blogg

På mindre än en timme har jag lyckats välta ut en blomkruka och spilla ut en massa kaffe på bordet, mattan och min vita duk. Varför? För att jag alltid, alltid gör saker utan att tänka efter vad som kan hända. I efterhand ser jag ju att det var självklart att det skulle hända men så långt tänker jag aldrig innan det händer. Det kan ju tyckas ganska ogenomtänkt att försöka rulla ner persiennen med bara en ledig hand när man egentligen VET mycket väl att blomkrukorna står för nära och riskerar att välta om man inte håller undan dem med den ena handen samtidigt som man rullar ner persiennen försiktigt med den andra. Dessutom kan man tycka att det är ännu mer ogenomtänkt att försöka gå till soffan med en mer än överfull kopp kaffe. Särskilt med tanke på att soffan och duken är vita och mattan beige.

Men mitt i allt detta kan jag ändå glädjas åt att soffan klarade sig från kaffe och att ingen blomjord hamnade i sängen. Tur i oturen.