Home sweet home and hard to say good bye
Då var jag hemma igen. Jag har varit hemma i tre dagar nu och börjar acklimatisera mig lite men det kändes väldigt konstigt i början. Topp fem med att komma hem:
1. Få flytta in i min egen lägenhet igen och kunna hänga/lägga in alla kläder i garderoben efter att ha haft dem i en resväska i sex veckor.
2. Få börja träna igen. Som jag har saknat det!
3. Få tvätta alla kläder i en normal tvättmaskin med både tvättmedel och sköljmedel.
4. Få duscha i en normalstor dusch utan att slå i armbågarna i väggarna när man försöker schamponera håret eller slå huvudet i vattenblandaren när man rakar benen.
5. Få sova i min egen säng utan att bli störd.
För övrigt var det inte mycket som var kul med att komma hem. Så klart var det underbart att träffa mor och far, halva släkten och vänner som jag har träffat eller ska snart. Men jag saknar alla fina människor i Kragerö väldigt mycket. Jag hade inte så stora förhoppningar när jag åkte dit om att det skulle bli bra, men det blev verkligen det! Jag bodde bra och fick fina vänner. Och som grädde på moset blev det ju en liten sommarflirt med en fin norsk gutt. Det jag saknar mest är att ha människor runt omkring mig hela tiden. Jag trivdes så bra ihop med dem jag bodde med och nu känns det otroligt tomt att bo själv igen. Där hände det alltid nåt och jag hade alltid nån att prata med även när vi bara låg hemma i soffan och tittade på Miami Ink, Paradise Hotel eller nåt liknande. Här hemma känner jag mig lite mer ensam.
Vårt fina hus alldeles vid hamnen med havsutsikt.
Utsikten från vårt vardagsrum.
Vardagsrum, kök, sovrum.
Det var faktiskt riktigt jobbigt att åka därifrån i torsdags och säga hej då till alla. Det är aldrig kul att säga hejdå, särskilt inte när man vet att det är slutet på något. Många kommer jag säkert träffa igen men det blir aldrig samma sak igen när man inte lever tillsammans på det här sättet. Såklart var det också trist att säga hejdå till min flirt. Om jag får bestämma träffas vi igen. Det är inte så att jag har blivit kär men jag tycker om honom och hade gärna tagit reda på hur det skulle kunna utveckla sig. Men vi får se hur det blir. Oslo är inte långt bort så det är ingen omöjlighet. Det känns jobbigt att åka därifrån när det är som bäst.
Fina vänner.
En sak som jag är himla glad över är att Sara (som bor året runt i Skien, en timme från Kragerö) och jag har kunnat träffas tre gånger under tiden jag har varit där. Jättekul att kunna umgås lite eftersom det är ganska svårt under resten av året.
Imorgon ska jag till Liseberg!
1. Få flytta in i min egen lägenhet igen och kunna hänga/lägga in alla kläder i garderoben efter att ha haft dem i en resväska i sex veckor.
2. Få börja träna igen. Som jag har saknat det!
3. Få tvätta alla kläder i en normal tvättmaskin med både tvättmedel och sköljmedel.
4. Få duscha i en normalstor dusch utan att slå i armbågarna i väggarna när man försöker schamponera håret eller slå huvudet i vattenblandaren när man rakar benen.
5. Få sova i min egen säng utan att bli störd.
För övrigt var det inte mycket som var kul med att komma hem. Så klart var det underbart att träffa mor och far, halva släkten och vänner som jag har träffat eller ska snart. Men jag saknar alla fina människor i Kragerö väldigt mycket. Jag hade inte så stora förhoppningar när jag åkte dit om att det skulle bli bra, men det blev verkligen det! Jag bodde bra och fick fina vänner. Och som grädde på moset blev det ju en liten sommarflirt med en fin norsk gutt. Det jag saknar mest är att ha människor runt omkring mig hela tiden. Jag trivdes så bra ihop med dem jag bodde med och nu känns det otroligt tomt att bo själv igen. Där hände det alltid nåt och jag hade alltid nån att prata med även när vi bara låg hemma i soffan och tittade på Miami Ink, Paradise Hotel eller nåt liknande. Här hemma känner jag mig lite mer ensam.
Vårt fina hus alldeles vid hamnen med havsutsikt.
Utsikten från vårt vardagsrum.
Vardagsrum, kök, sovrum.
Det var faktiskt riktigt jobbigt att åka därifrån i torsdags och säga hej då till alla. Det är aldrig kul att säga hejdå, särskilt inte när man vet att det är slutet på något. Många kommer jag säkert träffa igen men det blir aldrig samma sak igen när man inte lever tillsammans på det här sättet. Såklart var det också trist att säga hejdå till min flirt. Om jag får bestämma träffas vi igen. Det är inte så att jag har blivit kär men jag tycker om honom och hade gärna tagit reda på hur det skulle kunna utveckla sig. Men vi får se hur det blir. Oslo är inte långt bort så det är ingen omöjlighet. Det känns jobbigt att åka därifrån när det är som bäst.
Fina vänner.
En sak som jag är himla glad över är att Sara (som bor året runt i Skien, en timme från Kragerö) och jag har kunnat träffas tre gånger under tiden jag har varit där. Jättekul att kunna umgås lite eftersom det är ganska svårt under resten av året.
Imorgon ska jag till Liseberg!
Kommentarer
Trackback
