Två personer, olika platser, en blogg

Oh my vilket fylleslag det blev igår. I alla fall för min del. Jag drack inte våldsamt mycket men det var Fernet Branca som ställde till det. Efter några shots var jag sjövild. Har STORA minesluckor. Men minns så mycket i alla fall att jag bara kan vara tacksam att jag kom hem i ett stycke och med alla ägodelar i behåll. Det är fan farligt att vandra hem ensam i det skick jag var i. För första gången ever stack jag också hem utan att säga nåt till nån, mycket dålig stil! Av nån anledning vägrade jag svara också när tjejerna försökte ringa mig. Avvisade till och med deras samtal. Jag har inget minne av detta så jag kan tyvärr inte förklara anledningen till det. Har fått höra att jag ramlade på dansgolvet bland annat. Men det minns jag inte heller och det man inte minns har inte hänt tycker jag!

Nån jag däremot ville prata med var den där grabben. Jag fick höra idag att jag ringt 17 gånger bara. Hade helt enkelt gett mig fan på att han skulle väckas.

Jag vaknade kl 10 i morse och visste inte var jag var eller hur jag kommit dit. Not a very pleasant feeling I must say. Fullt påklädd var jag, smink i hela ansiktet, alla lampor tända, datorn igång och endast en filt över mig. Sandra, den lilla spjuvern, hade med hjälp av övriga festdeltagare hittat på en massa hyss. Bland annat hade de gömt mitt täcke och kudde och jag lyckades inte hitta det i natt, därav filten. När jag gick upp ur sängen i morse upptäckte jag att bäddmadrassen var knöligt. Jag trodde att den hade knölat till sig pga att jag legat och snurrat, men när jag försökte rätta till den upptäckte jag nåt hårt. Strykbrädan. Den har jag sovit på hela natten utan att märka nåt. Så jag är nog helt enkelt ingen prinsessa (jfr Prinsessan på ärten).

Den här dagen har mest gått ut på att överleva, inte helt oväntat. Och så lite massage på det, very nice. Min massör sa att min rygg har blivit mycket, mycket bättre. Så himla skönt att höra! Då har träning och kanske spikmattan gjort nytta!