Två personer, olika platser, en blogg

I det här huset har vi nyckelkort för att komma in överallt, alltså elektroniska saker. Jag har ända sen jag flyttade in sagt att jag inte gillar det och bara väntat på hur det ska gå när det börjar krångla. Och idag har det krånglat. Mitt kort funkar i min egen dörr men inte i porten eller cykelförrådet. Så kvart i sex idag när jag skulle ta min cykel för att sticka till träningen kom jag inte in där. Helt plötsligt funkar inte kortet utan att jag egentligen har gjort nåt särskilt med det. Så jag fick skita i träningen eftersom jag var så pass sen att jag inte skulle hinna dit om jag gick. Skitsur blev jag för jag var verkligen sugen på det där passet. Dessutom får jag nu betala en straffavgift för att jag missade ett pass utan att avboka. Jävla skitelektronik, vad hände med vanliga hederliga nycklar?! De kan man alltid lita på!

Så vad göra? Jag hade inte så mycket val än att ge mig ut och jogga lite istället. För nåt var jag ju tvungen att göra efter den mycket osunda lördagen. Men lust hade jag då rakt inte, ett - det regnade, två - jag har inte sprungit på sisådär 2,5 månad. Men jag gjorde det i alla fall och det är jag mycket stolt över. Men skönt var det inte och inte kul heller. Det gick lite bättre än förväntan och det gjorde inte ont nånstans så det var ju helt klart en positiv överraskning.

Ja, nämnde jag inte nåt om en osund lördag? Och jag som hade börjat ett nytt liv och allt.. Ja, men jag ville verkligen gå ut. Har inte varit ute nånting i Halmstad sen jag kom hem. Och jag började ju faktiskt min nyttiga månad en vecka för tidigt så jag tyckte att jag kunde få rucka lite på reglerna. Jag gjorde helt rätt skulle det visa sig för jag hade himla kul, men det skulle jag aldrig gjort för min kropp svarade med att gå upp ett kilo. Ingen bra början på mitt nyttighetsprojekt alltså.

Nu måste jag gå och lägga mig för i morgon börjar jag skolan igen. 8.15 ska jag vara där, puh, det blir en ovanligt tidig morgon. Inget jag är van vid precis.

Hoppsan hejsan, för ett tag sedan visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Exakt samtidigt som de svenska herrarna i finnkampen avgjorde det avslutande 800 m-loppet (och därmed gjorde så att inte bara svenska damerna + flickor & pojkar vann, utan alla svenskar!) - så gick Rasmus Elm av plan i 89:e minuten och blev avtackad med stående ovationer (sista matchen innan avresa mot Holland), samtidigt som då Kalmar FF vann över Hammarby med 3-0.

Ojojoj.

Jag hade alltså tv:n igång, samtidigt som datorn spelade upp radiosporten för mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Men jag ställde mig upp och applåderade, lite till allihopa antar jag.

Häromdagen läste jag i tidningen Glamour om en undersökning som de hade gjort bland läsarna . Den handlade om kvinnors mat- och träningsvanor och visade upp "skrämmande" svar. Och visst kunde jag hålla med om att det är skrämmande att så många har mer eller mindre ätstörningar, men de tog även upp träningsberoende. T.ex. stod det att: " 13% tränar så mycket som fem till sju gånger i veckan eller mer". Enligt Glamours expert är det inte normalt att träna fem-sju gånger i veckan, utan det är bara elitidrottare som måste göra det, om man är vanlig motionär är det inte friskt. HA! Hon må vara expert på ätstörningar och sjukt beteende men inte på träning och motion. Jag kan hålla med om att exemplet de gav i tidningen inte är en helt frisk tjej (tränar 1,5 timme varje dag innan frukost och hennes sociala liv blir lidande eftersom hon sätter träningen först), men det är inte antalet träningspass i veckan som avgör om det är sjukt utan tankarna som omger träning och mat. För det första kan man träna 14 pass i veckan och vara frisk om man gör det av rätt anledning. För det andra räcker det inte på långa vägar med fem-sju pass i veckan för en elitidrottare, de tränar ju timtals varje dag. Vår kropp är gjord för rörelse och arbete och då är en timme om dagen ingenting om man sitter stilla resten av dygnets timmar. Det finns inget sjukt i att motionera en timme om dagen så länge man mår bra av det och inget annat blir lidande. Även om man gör det är det egentligen inte tillräckligt med tanke på vad vår kropp är byggd för och klarar av. Med ett stillasittande jobb behöver man röra på sig minst en timme på sin fritid, men det behöver ju inte nödvändigtvis vara ett spinningpass varje dag. Det kan vara trädgårdsarbete, lek med barn, städning eller nåt annat, men gärna något som aktiverar hela kroppen.

Så länge träningen är allsidig, varierad och rolig finns det inget som säger att man inte kan träna varje dag. Självklart bör man inte köra tuffaste passet varje dag, men en timmes promenad är knappast farligt för någon.

Efter alltför lång tid var jag äntligen hos frisören idag. Än en gång är jag blond som ett rågfält och den hemska utväxten är ett minne blott! Den här gången gjorde jag dessutom en liten förändring av luggen till en tjockare och bredare. Ville ha en stor tjock "hippie-lugg" men riktigt så blev den inte. Kanske om nån vecka när den har fått växa lite. Men jag är nöjd ändå.


Andra dagen av min vita månad avklarad och hittills har det gått bra. Försöker verkligen att låta bli att stoppa i mig en massa onödigt och än så länge har det inte varit svårt men eftersom jag känner mig själv ganska bra vet jag att det kommer bli svårt så det gäller att kämpa. Idag har jag varit på body pump, bara andra gången sen jag kom hem så det var tungt. Nu efteråt är jag alldeles mör och skakis i alla muskler. Men det är skönt också att känna att man har använt musklerna. Nu ska jag lägga mig på spikmattan en stund och dricka lite Yogi-thé.

By the way så mötte jag en av mina favoritbloggare på Hemköp idag - Träningsglädje. Det är lite weird att se nån som det känns som man känner men som inte har en aning om vem jag är.

Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida.

Tänk vad känslan och humöret kan skifta från dag till dag. I måndags kväll kände jag mig väldigt låg. Mamma och jag bråkade lite, jag kände mig ensam och isolerad ute i obygden och obsessade alldeles för mycket över gutten. Allt kändes skit. När det är så börjar jag tvivla på allt; på min förmåga, mitt utseende, min framtid. Och det gör ju inte precis att jag blir gladare. Men jag vet också att det är en känsla som kommer och går. Vissa dagar känner jag mig stark, snygg, glad, lycklig. Oftast är det så faktiskt.

Det som oftast behövs för att jag ska vara på topp är lite träning. Det gör mig på så otroligt bra humör och får mig att känna mig bra. Bara det är skäl nog till att gå och träna. Oftast när jag känner mig nere inser jag att det antagligen mest beror på att jag kanske inte tränat på två dagar. Som nu, från i måndags till idag har inget särskilt hänt men ändå mår jag så mycket bättre. Alltså beror det helt enkelt på att jag har kunnat träna idag. Jag är beroende av kicken och av endorfinerna som frigörs, men det kan väl knappast vara något ont i det?

På mindre än en timme har jag lyckats välta ut en blomkruka och spilla ut en massa kaffe på bordet, mattan och min vita duk. Varför? För att jag alltid, alltid gör saker utan att tänka efter vad som kan hända. I efterhand ser jag ju att det var självklart att det skulle hända men så långt tänker jag aldrig innan det händer. Det kan ju tyckas ganska ogenomtänkt att försöka rulla ner persiennen med bara en ledig hand när man egentligen VET mycket väl att blomkrukorna står för nära och riskerar att välta om man inte håller undan dem med den ena handen samtidigt som man rullar ner persiennen försiktigt med den andra. Dessutom kan man tycka att det är ännu mer ogenomtänkt att försöka gå till soffan med en mer än överfull kopp kaffe. Särskilt med tanke på att soffan och duken är vita och mattan beige.

Men mitt i allt detta kan jag ändå glädjas åt att soffan klarade sig från kaffe och att ingen blomjord hamnade i sängen. Tur i oturen.

Idag börjar min vita månad utan godis och andra onyttigheter. Som jag har berättat tidigare har jag ända sen i maj, tror jag, planerat för att undvika alkohol, godis, kakor och annat under september. Men eftersom jag måste göra två undantag, dels för min egen födelsedags- och examensfest och dels för Sandras 25årsfest, så har jag bestämt mig för att börja lite innan september. Så idag, 26 augusti, börjar min vita månad.

Jag är lite ledsen över att jag inte kan ha en en helt alkoholfri månad i ett sträck, men jag ska försöka få till åtminstone tre veckor i sträck i alla fall efter Sandras fest.

Planen ser ut som följer:

• Helt undvika godis, kakor, läsk, snacks.
• Gå med i viktklubb.se för att återigen ha kontroll över vad jag stoppar i mig och hur mycket.
• Träna flitigt och varierat, minst ett pass om dagen.
  Måndag: Core på morgonen och Body Step på kvällen.
  Tisdag: Body Pump och Body Balance
  Onsdag: Spinning
  Torsdag: Body Combat
  Fredag: Body Balance på morgonen och Spinning på kvällen
  Lördag: Body Pump eller Body Step
  Söndag: Spinning

Så ser planen ut för den närmasta månaden, men träningen är så klart ganska flexibel. Jag tycker det är skönt att veta vad jag ska ställa in mig på och att planera, därför bestämmer jag i förväg vilka pass jag vill gå på. Sen kommer säkert ingen vecka se ut exakt så här. Dock är det allra viktigaste att jag inte dricker nåt eller äter onyttigheter, det är det jag behöver lära mig. Det känns också bra att outa mina planer här så att jag vet att nån har lite koll på mig, det behöver verkligen jag. Det är skönt att det bara gäller för en månad till att börja med, det gör att det känns överkomligt.

Nähä, bäst jag slutar här och sätter igång att följa min planering.

Jag använde mammas schampo igår när jag duschade och det luktar precis likadant som schampot som gutten hade första gången vi träffades. Så nu går jag runt och påminner mig själv om honom hela tiden, och plågas. Typiskt.

Nu har jag varit hemma från Norge i drygt två veckor och nästan direkt när jag kom hem började jag så smått att söka jobb igen. Det finns tyvärr inte så mycket att söka nu. I alla fall inte de jobb som jag kan/vill få. Däremot finns det ganska mycket jobb för studie- och yrkesvägledare, tyvärr är ju inte jag det. Hittills har jag sökt en hel del jobb i Norge, mest i Oslo och däromkring. Efter den här sommaren har jag än mer insett att jag gillar Norge skarpt och absolut kan tänka mig att bo där i framtiden. Sen har det ju såklart spelat in att jag är lite lätt förälskad i gutten. Självklart skulle jag aldrig flytta dit pga det men det gör att jag känner för det ännu MER. Men helst vill jag ju inte flytta till Nordnorge utan vill hålla mig runt Oslo eller lite ner på östkusten mot Skien så att det är nära hem. Det är ju egentligen inte värre att flytta till Oslo än till Stockholm, det är t.o.m. närmare och billigare att åka till Oslo.

Men det känns lite lätt hopplöst att söka jobb efter jobb och inte få nån respons. Planen är nu att jag ska ta hjälp av facket med CV-granskning och kolla upp massa tips på hur man skriver bästa ansökan på nätet och massa sånt i höst, men det har jag inte tagit tag i än. Tills vidare kör jag på som vanligt och hoppas på att nån nånstans ska fastna för just min ansökan. Två personer har ju faktiskt bjudit in mig på intervju under våren/sommaren så helt hopplöst är det inte. Jag har sökt ett jobb i Oslo som låter helt perfekt som jag hoppas på jättemycket och håller alla tummar jag kan för. Jag får besked om en vecka drygt om jag får komma på intervju och jag ber till Gud att jag ska få det!

Än så länge har jobben jag sökt varit i Norge, Stockholm och söder om Stockholm. I våras sökte jag jobb precis överallt, t.o.m. i Kalix, Jokkmokk och Lycksele. Men det tror jag att jag ska undvika till en början nu. Jag är verkligen inte sugen på nordligaste Norrland. Jag skulle få lappsjuka.

Jag är lite uppstressad i själen just nu. Och lite snurrig i huvudet. Och det är så trist. Och jag tänker för mycket och funderar för mycket och blir alldeles för mycket. Och jag blir så trött på att det här alltid händer.. alltid. Och just därför tror jag nästan att det kommer bli så även denna gång, även om egentligen mycket tyder på att det inte kommer bli så. Men varför ska nåt bli annorlunda just denna gång?

Mycket har hänt. I helgen firade vi Josies födelsedag (Lex, Josie och jag) med utgång i Malmö. Dagen efter åkte vi till Josies familj sommarstuga och hade det fantastiskt i ett par dygn. Riktigt lantliv: vi glömde klockan, gick promenader längs vattnet, drack vin, spelade spel, lagade mat och badade i gigantiska vågor. Ett par riktigt härliga dagar helt enkelt.

Väl hemma i Lund igen har jag försökt plugga inför hemtenta (som var idag). Men det har gått sådär, istället lyckades jag gå ut och dricka öl i onsdags... Det är sånt som händer! Pratade med mr V i telefon.. ajaj mobil till utländsk mobil, mycket dyrt. Men det var det nog värt. Jag saknar honom.

Idag har jag skrivit hemtenta i sju timmar. Det var tråååkigt. Men nu är det gjort! Sommarlov!! Jag dricker lite vin och ska kanske öla lite med Mohey och Em, men jag vill nog egentligen kolla på höjdhoppsfinalen.. Det verkar som det kommer gå igång snart, trots regn, regn och mer regn.

Det finns inget som heter grundkondition. Det är en myt. Kondition är en färskvara som försvinner efterhand om du inte jobbar för den. Ingen konditionsträning - inte heller någon kondition. Svårare än så är det inte. Det har jag fått erfara nu efter sommaren när jag skulle komma igång med träningen igen. På sex veckor har min kondition försämrats avsevärt, dock inte så mycket som jag var rädd för med tanke på sommarens osunda leverne. Som ett exempel tar det nu dubbelt så lång tid som det gjorde innan för min puls att gå ner till under arbetspuls efter ett spinningpass. Att ha gjort ett träningsuppehåll på sisådär 6-7 veckor är inget att rekommendera. Det är verkligen inte kul att se allt det man har byggt upp under många månader raseras på så kort tid. Men det är vad som händer tyvärr. Självklart raseras inte ALLT, men tillräckligt mycket för att det ska vara sjukt segt att dra igång hela maskineriet igen och det kommer innebära mycket träningsvärk framöver.

Som sagt så kan man inte ha nån grundkondition att tryggt luta sig tillbaka på. Däremot tror jag att om man är en van motionär så har man lättare att förbättra sin kondition igen efter ett uppehåll, eftersom kropp och lungor är vana vid ansträngningen. Precis som magen töjer sig lättare vid en andra graviditet tror jag att lungorna lättare kan återgå till en högre kapacitet om de en gång har haft det. Dessutom varierar lungkapaciteten från människa till människa oberoende av träning, vissa har en medfödd högre kapacitet.

Om du har en någorlunda kondition räcker det att träna 2-3 gånger i veckan för att upprätthålla den. Men om du vill förbättra din kondition krävs det 4-5 gånger i veckan. Och då ska det vara utmaningar för hjärta och lungor så att de får jobba hårt. Det kan tyckas nedslående att konditionen bryts ned så snabbt och kanske inte nåt värt att kämpa för. Men då kan man tänka på att det är lika lätt att förbättra sin kondition som att bryta ned den. På bara några veckor märker man stor förbättringar. Hjärtat är kroppens lättaste muskel att träna upp! Så gör träningen till en vana och undvik långa uppehåll!

Ikväll har mor, far och jag varit ute och ätit en försenad födelsedagsmiddag tillsammans. Mycket trevligt, särskilt att alla vi är tillsammans på samma gång för en gång skull. Det händer ju inte ofta i en liten skilsmässofamilj som vår. Och efter mycket längtande och väntande har jag fått min fina klocka! Jag ville verkligen ha just DEN klockan och nu har den kommit och sitter på min arm. Ska bara in i butiken i morgon och få armbandet kortat.





Jag är glad! Tack mamsen och papsen!

Imorgon bär det av till Lund för att fira Josies födelsedag. Det blir middag med bästa pinglorna och sen utgång i Malmö för en gång skull. Det blir säkerligen livat! Ser verkligen fram emot att träffa dem!

Sen jag kom hem från Norge har jag sökt runt sex jobb tror jag, jag ska ligga i som bara den nu och söka en massa. Jag har snöat in lite på Oslo och kollar efter jobb där också. Idag har jag sökt ett som lät superbra och som jag tror skulle passa mig helt PERFEKT! Håll tummarna! Enligt pappa så säger hans magkänsla att jag kommer få det så jag väljer att lita på den. Om den skulle visa sig stämma hade det ju varit helt sjukt men kul. Sen skulle han väl skryta med det resten av livet. Men det kan jag bjuda på i så fall :-)

Ojoj, igår var det utgång. Ojojoj.

Jag och Mys kikade först på fotbollen hemma hos henne, käkade chips, drack öl och rosévin. Efter 23 nån gång traskade vi in mot stan, hamnade på uteservering vid Laaaaamtoorget, drack bira och snackade med dudes. Supah nice. Vid stängning försökte Mys få hem två dudes på efterfest, men de fattade inte riktigt och drog med taxi över bron istället...

...fast när de var på andra sidan bron blev det som så att de bara gick in och hämtade lite bärs, och sen satte sig i taxin igen för att åka hela vägen över bron tillbaka till oss. Haha. Så det blev efterfest i natt, sjukt roligt. Jag vart dock väldigt trött efter ett tag och kände mig nästan gammal när jag som första person somnade vid halv sex-snåret ungefär. Haha igen.

Idag vart det pizza och film, innan bästa lillebror plockade upp mig och körde hem mig. Nu är jag trött. Imorgon åker jag till Lund.

Och Mr V är fortsatt fin. Lite för långt borta bara.

Då var jag hemma igen. Jag har varit hemma i tre dagar nu och börjar acklimatisera mig lite men det kändes väldigt konstigt i början. Topp fem med att komma hem:

1. Få flytta in i min egen lägenhet igen och kunna hänga/lägga in alla kläder i garderoben efter att ha haft dem i en resväska i sex veckor.

2. Få börja träna igen. Som jag har saknat det!

3. Få tvätta alla kläder i en normal tvättmaskin med både tvättmedel och sköljmedel.

4. Få duscha i en normalstor dusch utan att slå i armbågarna i väggarna när man försöker schamponera håret eller slå huvudet i vattenblandaren när man rakar benen.

5. Få sova i min egen säng utan att bli störd.

För övrigt var det inte mycket som var kul med att komma hem. Så klart var det underbart att träffa mor och far, halva släkten och vänner som jag har träffat eller ska snart. Men jag saknar alla fina människor i Kragerö väldigt mycket. Jag hade inte så stora förhoppningar när jag åkte dit om att det skulle bli bra, men det blev verkligen det! Jag bodde bra och fick fina vänner. Och som grädde på moset blev det ju en liten sommarflirt med en fin norsk gutt. Det jag saknar mest är att ha människor runt omkring mig hela tiden. Jag trivdes så bra ihop med dem jag bodde med och nu känns det otroligt tomt att bo själv igen. Där hände det alltid nåt och jag hade alltid nån att prata med även när vi bara låg hemma i soffan och tittade på Miami Ink, Paradise Hotel eller nåt liknande. Här hemma känner jag mig lite mer ensam.


Vårt fina hus alldeles vid hamnen med havsutsikt.

Utsikten från vårt vardagsrum.

Vardagsrum, kök, sovrum.

Det var faktiskt riktigt jobbigt att åka därifrån i torsdags och säga hej då till alla. Det är aldrig kul att säga hejdå, särskilt inte när man vet att det är slutet på något. Många kommer jag säkert träffa igen men det blir aldrig samma sak igen när man inte lever tillsammans på det här sättet. Såklart var det också trist att säga hejdå till min flirt. Om jag får bestämma träffas vi igen. Det är inte så att jag har blivit kär men jag tycker om honom och hade gärna tagit reda på hur det skulle kunna utveckla sig. Men vi får se hur det blir. Oslo är inte långt bort så det är ingen omöjlighet. Det känns jobbigt att åka därifrån när det är som bäst.


Fina vänner.

En sak som jag är himla glad över är att Sara (som bor året runt i Skien, en timme från Kragerö) och jag har kunnat träffas tre gånger under tiden jag har varit där. Jättekul att kunna umgås lite eftersom det är ganska svårt under resten av året.

Imorgon ska jag till Liseberg!

I lördags tog jag bussen halvvägs upp till Borgholm för att möta upp Myset och dra på road trip! Ja, två road trips på en vecka (Österlen och norra Öland), ibland är livet gött. Vi började med en exotisk tur i Borgholms lokala ICA-butik, och därifrån styrde vi mot Byxelkrok (ort väldigt mycket norrut). På vägen dit går vägen lite över till östra sidan, så runt Böda bestämde vi oss för att bada. Inte på själva Böda sand dock (massa massa folk), utan lite längre söderut, Böda hamn tror jag det blev. Sandstrand, långgrunt och superhärligt!


Ungefär så såg det ut, även om denna bild är från Österlen... Har inte fått in Ölandsbilderna på datorn än.

Nästa stopp blev i Byxelkrok, där vi pausade nere vid vattnet med frallor och vindruvor. Satt och njöt ett tag innan vi vände söderut igen och drog mot Löttorp. Lunchade där (men när vi beställt insåg vi att klockan var fyra! Tiden går ju fort när man har roligt...) och vände sedan mot västkusten för ett dopp vid Horns udde. Fantastisk stenstrand och häftiga klippor, och att bada där är ju ett äventyr! Hopp från sten till sten - har man tur glider man inte av stenarna... Öland är ju grymt på så sätt att det finns allt - sandstränder där det är långgrunt, hamnar med bryggor och stenstränder med brant kalkstensbotten. Och kust finns det ju överallt på denna långsmala ö.

Vi drog vidare mot Gärslanda, Mys sommarstuga, körde över platta Alvaret bland färister, kossor och Highland cattle. Därefter drog vi oss neråt för en glass i Sandviks hamn innan klockan blev kväll och det var dags att styra hemåt. En helt FANTASTISK dag!

Nu ska jag snart in till stan för att träffa storebror. Livet här i Kalmar ÄR gött!

Jag svettas! Men det är ok, för jag är i Kalmar och har ett helt hus för mig själv. Går omkring i bikini, käkar lunch på altanen och lägger mig i solstolen lite då och då och läser. Gött liv liksom. Pratar lite med katterna gör jag också - de är mest slöa, eller hungriga hela tiden.



Sen är jag lite obsessed också. Men det kan ha att göra med sysslolösheten, det är lätt hänt. Jag och mrV har hörts av varje dag sen jag åkte hem, sms och fb. Minnena och känslorna bleknar, vilket jag absolut inte vill! Samtidigt så inser jag ju att det är absolut bäst att låta det hela rinna ut i sanden... Eller bäst? Bekvämast, antar jag. MEN JAG VILL INTE. Jag vill att han ska vara här. Eller jag där. Eller att vi är någonstans på samma ställe båda två, helt enkelt. Eller är detta en produkt av min egen hjärna, obsessar jag bara för att ha något att obsessa över?

Men se, nu händer det grejer! Känns lite bättre att vara tillbaka i Skånelandet igen. I söndags drog jag, syrran med man och döttrar på road trip runt Skåne. Vi åkte mot Kristianstad och betade sedan av Österlen med diverse sevärdheter i södergående riktning. Vi lunchade vid stranden i Yngsjö, imponerades väldeliga av Brösarps backar och Haväng (supercool strand och naturreservat), såg Stenshuvud på avstånd, åt glass i Kiviks hamn och förundrades över alla äppelodlingar. Vi svängde även förbi Glimmingehus, köpte sura äpplen i ett obemannat stånd och runt skymning var vi vid Ales stenar där syrran+make sprang slalom och barnen var lika söta som vanligt. Vandrade vid stupet (jag två meter därifrån, resten av familjen alldeles vid kanten) och som avslutning på dagen hittade vi ett Max i Ystad. Välbehövligt. En helt fin dag blev det, 11h utflykt kändes som tre.



Igår var det så återigen måndag. En regnig sådan. Jag hade bokat in mig på spinning på kvällen, men insåg att jag skulle träffa Josie då. Så jag avbokade och gick och gymmade istället! Skönt att göra nåt rejält, även om jag hellre rider fem hästar och mockar ut ena sidan av stallet i London. Känns idag i armarna och ryggen att jag lyft skrot, men magmusklerna verkar ha hållt igång under Londonveckorna, för där känner jag ingenting.

Pratade jättelänge med mrV på facebook igår. Kändes riktigt bra.. det kanske blir en englandsresa snart igen. Skulle ju inte vara fel.

Jaha, jag har varit i Sverige i ungefär ett dygn och jag gillar det inte. Inte alls. Visst var det skönt att sova i en stor mjuk säng inatt och att få sova tills jag ville gå upp - men jag saknar trängsel i 60-centimeterssäng, eller obekväm madrass i iskallt yurt, delat med fem smått jobbiga men ändå smått underbara tonåringar.



Visst är det skönt att i lugn och ro kunna interneta ifatt sånt som inte hunnits med, och det är trevligt att kunna äta vad jag vill, när jag vill - men jag saknar galna morgnar med endast en kopp te till frukost, eller en drink efter jobbet som blir till fem - jag saknar att inte bry mig om hur jag ser ut eller om jag duschat idag eller inte, i London spelar det ingen roll. Jag saknar det galna livet där det varje dag händer något, där ett par timmar med en bok på kvällen är värt massor, jag saknar lugnet i farmenlivet, jag saknar det engelska, jag saknar galenskaper som när Sanna hoppar av Sterling på Serpentine och ställer sig och köper glass, jag saknar tuben, jag saknar kvällsfodringen, jag saknar att allt ordnar sig bara man har en kopp te.


Jozef, Karen, Lisa, Sanna

Jag saknar mr V. Varför ska jag lyckas träffa någon som jag verkligen gillar, som har det mesta, som dessutom verkligen gillar mig - som bor i England? Inte ens i London, utan två timmar därifrån... Den sista veckan i London var så himla fin - att åka därifrån var väldigt jobbigt.