Två personer, olika platser, en blogg

Lägesrapport:

Våren har kommit till Lund (peppar, peppar) och livet är fint. Lex jobbar i Norge, åker på konferenser, bor på hotell och har fortfarande en massa snö. Jag har fått ett drömjobb i Köpenhamn (say what!?) och det känns fantastiskt och jätteläskigt (börjar om ett par veckor).

På den här bloggen händer ju inte mycket så vi säger nog hejdå nu. Tack för den här tiden :)

Puss på er!

Livet är ett virrvarr av förvirring och olika vägar att gå, och jag vill göra massor och ingenting. Ute är det grått och jag ska gå och läsa lite mer juridik och i helgen blev jag väldigt mycket raggad på. Jag har läst gamla texter jag skrivit och önskar jag kunde gå tillbaka och dela med mig av 26-årig visdom till 16-åriga jag. Och om tio år vet jag ännu mer och det ska bli spännande att se vart jag är då, vad jag gör, vad jag har gjort.

Oj, vad jag har varit frånvarande här på sistone. Jag skyller det helt på projekt:flytt. Den, och mitt nya jobb, har upptagit all min tid och tankeverksamhet de senaste veckorna. Förra veckan var jag på konferens i Norge mån-tors och hela den här veckan har jag packat, flyttat grejer till mitt förråd och städat i lägenheten. Det är sååå mycket att fixa, inte bara med lägenheten utan också att ringa runt till försäkringsbolag och olika myndigheter. Idag ska jag ringa en sista gång till försäkringsbolaget men sen har jag nog ringt alla.

I lördags köpte jag en bil också! Helt sjukt mycket vuxenpoäng där då va! Den är väldans fin och söt hoppas att den är mig trogen också och inte går sönder.

Imorn går flyttlasset, ca 45-50 mil ska jag flytta den här gången. Det känns himla nervöst när jag tänker på det men eftersom jag har så mycket andra praktiska saker att tänka på så hinner jag inte fundera alltför mycket över det. Lika bra det. Hoppas nu att allt blir bra; både att jag trivs med min nya sambo och framförallt att jobbet går bra. Det känns skrämmande att börja ett helt nytt jobb där jag är alldeles, alldeles grön. Men jag ber till högre makter att det ska gå bra och att jag kommer klara av det.

Wish me luck!

Var på tredje boxpasset igår. Lite mer förvirrande än tidigare eftersom det var annan instruktör, men det gick väl ok ändå. Själva boxandet gillar jag verkligen, och tycker är askul. Sen att man måste stå ut med diverse andra övningar däremellan är väl nåt man får ta, helt enkelt. Och nu börjar träningsvärken from hell krypa fram igen. Känns riktigt bra, även om det är jobbigt att flytta lagboken från väskan, och sånt där viktigt.

Lagade nyss en rödbetssoppa som blev helt fantastiskt god. Well done, chef!

Och ja just, har bokat biljetter till lovely London. Och dessutom snackat med mr V om det, och ja, jag är välkommen att hälsa på honom också. Jag längtar. Just som jag bestämt mig för att lägga ner.. ach ja.

Snart blir det födelsedagsfika med grymma Mohey och därefter danskaföreläsning.

Det är kanske dags för mig och Lex att dela på oss? Här blir ju inga barn gjorda, som min käre far skulle sagt.

Lex kanske vill ha en Norgeblogg? Och jag vill nog skriva mer på min suuuuperhemliga blogg. Tål att tänkas på iaf.

Btw, idag snoozade jag i 2h, utan att vara bakfull. Bara trött. Jag har tänkt shoppa, plugga och spinna idag och jag känner inte för att göra nåt alls. Det regnar och är grått ute. Men nu jäklar blev jag hungrig. Hajdå!

Jag är SÅ glad för Lex skull! Helt fantastiskt att hon fick jobbet och hon är verkligen värd det.

Dessutom gör det att jag själv får lite hopp inför framtiden. Just det att hon fick jobbet utan att ha tre års arbetserfarenhet efter examen känns hoppfullt. Visserligen tror jag Lex är rätt mycket mer driven och ambitiös än vad jag är, men nog tusan kan jag skärpa till mig.. haha, nån gång kanske.

På sistone har jag inte haft så mycket lust till att blogga här. Kan nog ha med att göra att jag känner mig rätt ofokuserad och förvirrad, vad sjutton håller jag på med och vad kommer jag göra i vår? Min plan är att vara färdigpluggad i januari - men med detta kommer en hel del problem. För det första: inget plugg - inget csn - inga kosing alls. Så vad har jag för alternativ när jag då kommer vara fattig, fattig, fattigast? Jo:

- söka jobb, jobb, jobb såklart (i halva Sverige iaf) och helst få ett jobb innan jag är färdigpluggad.
- söka jobb, jobb, jobb såklart, inte få något, bo kvar här och leva på lånade pengar (mam&pap). Men efter bara ett par månader på lånade pengar har jag mer skulder än vad jag vill ha så detta är egentligen inget alternativ.
- söka jobb, jobb, jobb såklart, inte få något, flytta hem till mam&pap och förvandlas till sur tonåring. Känns inte heller riktigt som ett alternativ.
- säga upp min lägenhet, säga upp mitt Sverige-liv för ett tag, flytta tillbaka till London, jobba i stallet, bo i en dyr möglig lägenhet utan vettig uppkoppling och samtidigt försöka söka jobb. Egentligen inget bra alternativ, men...

...jag saknar London! Jättemycket. Men är jag beredd att ge upp allt det bekväma som finns här i Sverige?

Men om jag stannar här, är jag beredd att bli en bitter arbetslös och ångra att jag inte flyttade tillbaka till min vackra sketna spännande storstad?


My Darling City, utsikt från Millennium Bridge.

Det känns helt sjukt, overkligt, som en dröm. Alla tankar snurrar, min mage är som en torktumlare och hela kroppen spänd som en fiolsträng. Visst känns det helt fantastiskt!! Jag har fått ett riktigt jobb som verkar bra! Men samtidigt känns det otroligt läskigt att lämna trygga livet här, familjen och lägenheten och allt och alla som jag känner. Jag tror att det kommer bli bra så då får man stå ut med en lite orolig, nervös och fartfylld tid den kommande månaden/månaderna.

Det kommer vara så extremt mycket att fixa innan flytten; säga upp lägenheten, skaffa ny bostad, köpa bil, ringa runt till alla myndigheterna man kan tänka sig, fixa försäkring, fixa förråd till möblerna, sluta skolan, tömma lägenheten. Oh my, det kommer vara ett heltidsjobb fram till avflytt!

Sjukt mycket vuxenpoäng med både jobb och bil helt plötsligt. Vad händer med mig? Är jag så vuxen? Måste vila..

Shit, nervositeten börjar redan komma krypande inför morgondagen. För imorgon är den ödesmättade dagen då jag säkerligen får besked om jobbet. Jag bara måste få beskedet i morgon. Mina nerver håller inte för mer väntan. Problemet är att jag är lika nervös för att få jobbet som för att inte få det. Självklart vill jag ha det men det känns otroligt läskigt att 1) flytta till "nytt" land och ny stad där jag inte känner en själ 2) börja på ett nytt jobb där jag är helt grön. Mest orolig är jag för hur jag skulle klara jobbet, ibland känns det: "det kommer gå skitbra, klart jag klarar det, hur svårt kan det vara", för att i nästa stund kännas: "vad är det jag ger mig in på, jag tar mig vatten över huvudet, det kommer aldrig gå". Jag ställer väldigt höga krav på mig själv och skulle bli helt knäckt av ett misslyckande. Dock jobbar jag alltid hårt för att lyckas så risken för ett kapitalt misslyckande är väl inte alltför stor, men det är alltid tankar som far genom mitt huvud i början av nåt nytt. Samma sak gäller alla gånger jag börjat nytt jobb, börjat övningsköra, börjat skriva c-uppsats men det har alltid blivit bra i slutändan. Jag borde ha lite större tilltro till mig själv men faktum kvarstår; jag har inte det hur mycket jag än önskar det.

Igår hände en mycket märklig sak; gutten hörde av sig. Jag som trodde att det var helt kört, dött, hopplöst blev väldigt överraskad. Kanske är det inte helt utan hopp ändå, det återstår att se om/när jag kommer tillbaka till grannlandet. Typiskt nog satte det ju igång massa griller i mitt huvud och det är inte kul, mina nerver har mer än de klarar utan detta.

Idag har jag varit på ett fantastiskt spinningpass. Jag hade en massa energi och kunde ge järnet vilket alltid är lika gött. Dessutom var det en av mina favvo-instruktörer och hon lägger upp passet i block, vilket jag oftast gillar. Det gör att det blir lättare att lägga upp sin egen lilla inre tävling eller plan eller vad man nu vill kalla det, eftersom man vet vad man kan vänta sig genom hela passet. Nu är det en skön känsla i kroppen och det fick mig att inte tänka på varken gutt eller jobb för en stund.

Nu ska jag snart bege mig hem till Sandra för slappesöndag med film. Skönt med ännu ett avbrott från alla tankar som snurrar.

Jag har shoppat en hel del den senaste tiden, lite utan tanke på framtiden och min ekonomi. Men när ångesten kommer krypande tröstar jag mig med att jag har gjort riktigt bra klipp. Några riktiga fynd har jag gjort och på nästan allt jag har köpt har jag haft nån rabatt.

Grymma fynd! Jeans som har kostat 599 men som var nedsatta till 99kr på JC. Tröjan är av märket Lofoten och köpt i Norge, helt underbar kvalitet. Den har kostat 899 men var också nedsatt till 99kr!

Leggings, grå tröja och blå t-shirt från H&M med 50kr rabatt!

Lång t-shirt från Lindex med 30% rabatt!

Rutig skjorta, grå kofta och blommig, blank "jacka" från Åhléns med 20% rabatt!

Mina underbara sneakers i skinn som redan är välanvända efter bara två veckor. Jag fick ingen rabatt på dessa men eftersom de bara kostade 399kr tycker jag ändå att det var ett klipp!

Man kanske kan beskylla mig för att vara lite slösaktig men mitt i det slösaktiga försöker jag ju faktiskt vara lite ekonomisk också!

Jag har gått runt med en klump i magen hela dagen, stirrat på telefonen och inte kunnat koncentrera mig på nåt annat. Jag har bara gått och väntat på att de skulle ringa om jobbet i Norge. Men de har inte ringt, så jag har gått och varit nervös lite i onödan. Det känns ganska skönt att kunna koppla bort detta över helgen och inte tänka på det alls. Men jag vet inte om det är ett så bra tecken att de inte ringt än, det känns inte så eftersom de sa att de skulle höra av sig väldigt snart.

Bryggan i Tönsberg, mycket idylliskt och en massa restauranger längs hela vägen.

Förutom att gå och vara nervös har jag varit på body balance i morse och spinning ikväll, däremellan har jag pluggat. Men som sagt, inte helt lätt att koncentrera sig på plugget. Otroligt skönt att träna igen efter tre dagars stillasittande och lite för mycket mat. Tre dagar utan träning ger mig abstinens big time!

Dessutom har jag lagat en mycket god och mycket nyttig lunch; ugnstekt kycklingfilé, ugnsbakad squash med tomathack, fetaost och chilipeppar och kidneybönor.

Mycket gott och mycket låg kalorinivå!

Nu är jag tillbaka efter min Norge-tripp som tog tre dagar. Det har varit änna flängande med tåg, buss, bil och färja. Men det har varit väldigt roligt också. Det var så härligt att träffa Sara igen och intervjun gick också bra. Jag var väldigt nervös men det kändes som jag gjorde bra ifrån mig. Det är skönt att vara nöjd med insatsen, då finns det ju inget mer man kan göra. Om det sen räcker för att jag ska få jobbet eller inte är inget jag kan påverka. Det gäller bara att hålla tummarna hårt, jag får nog besked idag.

Det har varit mysigt att ha mamma här på besök, det funkar bättre mellan oss när hon är hos mig än tvärtom. När jag är hemma hos henne behandlar hon mig som om jag var ett barn igen och tjatar en massa. Men när hon är hos mig behandlar hon mig som en vuxen och det blir inte hälften så mycket tjat. Mycket skönt!

Igår gick vi på stan några timmar. Jag shoppade ovanligt mycket; ett par leggings, en t-shirt och en långärmad tröja på H&M, en lång t-shirt/klänning och en BH på Lindex, en blommig "inomhusjacka" på Åhléns. Det bästa var att jag hade rabatt på alla ställena! Kanske visar jag upp mina fynd här om jag hinner fota det. Det var strålande väder igår så efter att vi hade gått på stan och sen fikat lite, satte vi oss nere vid Nissan i solen en stund. Igår kväll lagade vi min favvo-mat; kotletter, kornris med kantarellsås. That´s yummy for my tummy! Och sen tittade vi på film, vi såg Seven Pounds med Will Smith. Den var sådär, början var lite seg och förvirrande men slutet var bättre.

Idag var det då dags för vår långa vandring på Prins Bertils stig, vi hade förberett med god sömn och matsäck så vi var laddade. Jag hade för mig att hela rundan skulle vara 2,5 mil så vi var inte helt säkra på om vi skulle gå hela eller bara ut till Tylösand dit det är 18km. Men jag hade fel för mig så hela rundan blev knappt 18km. Det, plus biten hemifrån mig och att vi gick lite fel blev totalt 2 mil. Vi hade verkligen tur med vädret och rundan är jättefin så det var en skön vandring, den tog typ fyra timmar inklusive pauser så vi gick lite långsammare än när vi går en runda på 7-8km. Efteråt var benen rätt möra, men det är en skön känsla i kroppen när man har ansträngt sig under så lång tid.



Snart i Tylösand

Fikapaus på klipporna i Tylösand

Utsikt över Tylön

Äntligen har jag sovit ordentligt i natt, och det blev över åtta timmar! Jag tänkte att det skulle bli nio men så klart fastnade jag framför Dirty Dancing när jag kom hem och kunde i missa det underbara slutet. Det kom en eller par tårar i ögonen, trots att jag sett den sisådär 58 gånger och redan vet hur det ska sluta. Men den är en klassiker som aldrig kommer bli för gammal. Sara och jag diskuterade hur gammal den egentligen är och kom fram till att den måste vara från slutet av 70-talet. Men den är från 1987, så det så! Inte alls så gammal ju..

Nu ska jag snart iväg på morgonpump, ser faktiskt fram emot det nu när det är lite ny musik, då blir det kul igen. Igår morse var jag på spinning 07.15. Alldeles för tidigt egentligen men det är såklart skönt efteråt och det är skönt att ha en träningsfri kväll samtidigt som man faktiskt har tränat den dagen.

Efter träningen kommer mamsen hit och ska stanna till imorgon. Vi ska gå på stan lite idag och jag ska kolla efter nåt att ha på mig på intervjun. Jag vill se fin och ordentlig ut men vet inte riktigt hur fin jag ska vara. Imorgon planerar vi att gå hela Prins Bertil-stigen, ett fint promenadstråk längs kusten som totalt är ca 2,5 mil tror jag. Det blir nog lite jobbigt, men solen ska skina och vi ska ha lite matsäck med oss så det ska nog gå. Jag har gått bitar av den många gånger tidigare men har länge velat gå hela en gång.

Imorgon ska jag på mitt livs första bröllop! Jag är typ nervös och det känns som att jag har sjutusen saker att fixa. Men egentligen är nog allt rätt ok - det är ju ändå inte jag som ska gifta mig (utan en av mina allra bästa vänner)! Mitt största problem just nu är att mina nyinköpta skor har börjat göra ont så in i skogen.. kommer jag klara mig? Ska ta med ett par bekväma skor också, men de kan jag ju inte ta på mig förrän alkoholen börjat flöda, så det är rätt många timmar med ontskorna på först.. Förr i tiden plågade jag mig lugnt i obekväma skor med hög klack, men nu har jag nog blivit lite för gammal och bekväm av mig.

Men idag var det jag som popped the question! Eller inte den frågan... utan the question om jag även kan hälsa på mr V om jag bokar biljetter till London i okt/nov. Svaret kom direkt och var väldigt positivt. I think he likes me...

Ett av dagens träningspass avklarat, det var en gästinstruktör och en massa nya övningar så det var inte det lättaste. Men ganska kul var det i alla fall. Jag har inte riktigt fastnat för functional än, trots att jag har gått på det kanske tio gånger. Det ska ju vara ett himla bra och nyttigt pass men det känns som att jag gör ganska mycket fel och att det då tvärtom kan vara skadligt för knä osv. Under passets gång tänkte jag att jag nog inte ska gå mer på ett tag, men nu vet jag inte riktigt. Jag ska fundera lite över det och så kanske jag går en gång till för att känna efter ordentligt. Det finns ju en hel massa andra pass som jag gillar så jag är inte tvungen att välja nåt som jag inte är överförtjust i.

I natt har jag sovit bättre, men en kort stund efter att jag hade lagt mig hände nåt konstigt. Jag hade nog slumrat till lite för när jag tittade på klockan hade det gått 20 min sen jag la mig. Jag har en tendens nuförtiden att somna för att sen vakna efter bara sisådär 20-30 min och inte veta var jag är och om det är natt eller dag. Det var precis det som hände igår kväll. Alltså vred jag mig åt sidan för att kunna se väckarklockan och efter att jag har konstaterat vad den var ser jag ett litet "moln" av svarta grejer som snurrar runt bredvid sängen, ungefär som en liten getingsvärm. Den snurrar runt där en liten stund och jag försöker fokusera för att se vad det egentligen är. Sen börjar hela "molnet" röra sig bort mot soffan för att därefter försvinna. Väldigt, väldigt mystiskt. Jag är inte den som tror på övernaturligheter så lättvindigt och egentligen tror jag inte att detta var nåt övernaturligt heller. Men jag såg ju verkligen det och det var så läskigt att jag knappt vågade sova sen. Vad kan det har varit?