Två personer, olika platser, en blogg

I det här huset har vi nyckelkort för att komma in överallt, alltså elektroniska saker. Jag har ända sen jag flyttade in sagt att jag inte gillar det och bara väntat på hur det ska gå när det börjar krångla. Och idag har det krånglat. Mitt kort funkar i min egen dörr men inte i porten eller cykelförrådet. Så kvart i sex idag när jag skulle ta min cykel för att sticka till träningen kom jag inte in där. Helt plötsligt funkar inte kortet utan att jag egentligen har gjort nåt särskilt med det. Så jag fick skita i träningen eftersom jag var så pass sen att jag inte skulle hinna dit om jag gick. Skitsur blev jag för jag var verkligen sugen på det där passet. Dessutom får jag nu betala en straffavgift för att jag missade ett pass utan att avboka. Jävla skitelektronik, vad hände med vanliga hederliga nycklar?! De kan man alltid lita på!

Så vad göra? Jag hade inte så mycket val än att ge mig ut och jogga lite istället. För nåt var jag ju tvungen att göra efter den mycket osunda lördagen. Men lust hade jag då rakt inte, ett - det regnade, två - jag har inte sprungit på sisådär 2,5 månad. Men jag gjorde det i alla fall och det är jag mycket stolt över. Men skönt var det inte och inte kul heller. Det gick lite bättre än förväntan och det gjorde inte ont nånstans så det var ju helt klart en positiv överraskning.

Ja, nämnde jag inte nåt om en osund lördag? Och jag som hade börjat ett nytt liv och allt.. Ja, men jag ville verkligen gå ut. Har inte varit ute nånting i Halmstad sen jag kom hem. Och jag började ju faktiskt min nyttiga månad en vecka för tidigt så jag tyckte att jag kunde få rucka lite på reglerna. Jag gjorde helt rätt skulle det visa sig för jag hade himla kul, men det skulle jag aldrig gjort för min kropp svarade med att gå upp ett kilo. Ingen bra början på mitt nyttighetsprojekt alltså.

Nu måste jag gå och lägga mig för i morgon börjar jag skolan igen. 8.15 ska jag vara där, puh, det blir en ovanligt tidig morgon. Inget jag är van vid precis.

Häromdagen läste jag i tidningen Glamour om en undersökning som de hade gjort bland läsarna . Den handlade om kvinnors mat- och träningsvanor och visade upp "skrämmande" svar. Och visst kunde jag hålla med om att det är skrämmande att så många har mer eller mindre ätstörningar, men de tog även upp träningsberoende. T.ex. stod det att: " 13% tränar så mycket som fem till sju gånger i veckan eller mer". Enligt Glamours expert är det inte normalt att träna fem-sju gånger i veckan, utan det är bara elitidrottare som måste göra det, om man är vanlig motionär är det inte friskt. HA! Hon må vara expert på ätstörningar och sjukt beteende men inte på träning och motion. Jag kan hålla med om att exemplet de gav i tidningen inte är en helt frisk tjej (tränar 1,5 timme varje dag innan frukost och hennes sociala liv blir lidande eftersom hon sätter träningen först), men det är inte antalet träningspass i veckan som avgör om det är sjukt utan tankarna som omger träning och mat. För det första kan man träna 14 pass i veckan och vara frisk om man gör det av rätt anledning. För det andra räcker det inte på långa vägar med fem-sju pass i veckan för en elitidrottare, de tränar ju timtals varje dag. Vår kropp är gjord för rörelse och arbete och då är en timme om dagen ingenting om man sitter stilla resten av dygnets timmar. Det finns inget sjukt i att motionera en timme om dagen så länge man mår bra av det och inget annat blir lidande. Även om man gör det är det egentligen inte tillräckligt med tanke på vad vår kropp är byggd för och klarar av. Med ett stillasittande jobb behöver man röra på sig minst en timme på sin fritid, men det behöver ju inte nödvändigtvis vara ett spinningpass varje dag. Det kan vara trädgårdsarbete, lek med barn, städning eller nåt annat, men gärna något som aktiverar hela kroppen.

Så länge träningen är allsidig, varierad och rolig finns det inget som säger att man inte kan träna varje dag. Självklart bör man inte köra tuffaste passet varje dag, men en timmes promenad är knappast farligt för någon.

Efter alltför lång tid var jag äntligen hos frisören idag. Än en gång är jag blond som ett rågfält och den hemska utväxten är ett minne blott! Den här gången gjorde jag dessutom en liten förändring av luggen till en tjockare och bredare. Ville ha en stor tjock "hippie-lugg" men riktigt så blev den inte. Kanske om nån vecka när den har fått växa lite. Men jag är nöjd ändå.


Andra dagen av min vita månad avklarad och hittills har det gått bra. Försöker verkligen att låta bli att stoppa i mig en massa onödigt och än så länge har det inte varit svårt men eftersom jag känner mig själv ganska bra vet jag att det kommer bli svårt så det gäller att kämpa. Idag har jag varit på body pump, bara andra gången sen jag kom hem så det var tungt. Nu efteråt är jag alldeles mör och skakis i alla muskler. Men det är skönt också att känna att man har använt musklerna. Nu ska jag lägga mig på spikmattan en stund och dricka lite Yogi-thé.

By the way så mötte jag en av mina favoritbloggare på Hemköp idag - Träningsglädje. Det är lite weird att se nån som det känns som man känner men som inte har en aning om vem jag är.

Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida.

Tänk vad känslan och humöret kan skifta från dag till dag. I måndags kväll kände jag mig väldigt låg. Mamma och jag bråkade lite, jag kände mig ensam och isolerad ute i obygden och obsessade alldeles för mycket över gutten. Allt kändes skit. När det är så börjar jag tvivla på allt; på min förmåga, mitt utseende, min framtid. Och det gör ju inte precis att jag blir gladare. Men jag vet också att det är en känsla som kommer och går. Vissa dagar känner jag mig stark, snygg, glad, lycklig. Oftast är det så faktiskt.

Det som oftast behövs för att jag ska vara på topp är lite träning. Det gör mig på så otroligt bra humör och får mig att känna mig bra. Bara det är skäl nog till att gå och träna. Oftast när jag känner mig nere inser jag att det antagligen mest beror på att jag kanske inte tränat på två dagar. Som nu, från i måndags till idag har inget särskilt hänt men ändå mår jag så mycket bättre. Alltså beror det helt enkelt på att jag har kunnat träna idag. Jag är beroende av kicken och av endorfinerna som frigörs, men det kan väl knappast vara något ont i det?

På mindre än en timme har jag lyckats välta ut en blomkruka och spilla ut en massa kaffe på bordet, mattan och min vita duk. Varför? För att jag alltid, alltid gör saker utan att tänka efter vad som kan hända. I efterhand ser jag ju att det var självklart att det skulle hända men så långt tänker jag aldrig innan det händer. Det kan ju tyckas ganska ogenomtänkt att försöka rulla ner persiennen med bara en ledig hand när man egentligen VET mycket väl att blomkrukorna står för nära och riskerar att välta om man inte håller undan dem med den ena handen samtidigt som man rullar ner persiennen försiktigt med den andra. Dessutom kan man tycka att det är ännu mer ogenomtänkt att försöka gå till soffan med en mer än överfull kopp kaffe. Särskilt med tanke på att soffan och duken är vita och mattan beige.

Men mitt i allt detta kan jag ändå glädjas åt att soffan klarade sig från kaffe och att ingen blomjord hamnade i sängen. Tur i oturen.

Idag börjar min vita månad utan godis och andra onyttigheter. Som jag har berättat tidigare har jag ända sen i maj, tror jag, planerat för att undvika alkohol, godis, kakor och annat under september. Men eftersom jag måste göra två undantag, dels för min egen födelsedags- och examensfest och dels för Sandras 25årsfest, så har jag bestämt mig för att börja lite innan september. Så idag, 26 augusti, börjar min vita månad.

Jag är lite ledsen över att jag inte kan ha en en helt alkoholfri månad i ett sträck, men jag ska försöka få till åtminstone tre veckor i sträck i alla fall efter Sandras fest.

Planen ser ut som följer:

• Helt undvika godis, kakor, läsk, snacks.
• Gå med i viktklubb.se för att återigen ha kontroll över vad jag stoppar i mig och hur mycket.
• Träna flitigt och varierat, minst ett pass om dagen.
  Måndag: Core på morgonen och Body Step på kvällen.
  Tisdag: Body Pump och Body Balance
  Onsdag: Spinning
  Torsdag: Body Combat
  Fredag: Body Balance på morgonen och Spinning på kvällen
  Lördag: Body Pump eller Body Step
  Söndag: Spinning

Så ser planen ut för den närmasta månaden, men träningen är så klart ganska flexibel. Jag tycker det är skönt att veta vad jag ska ställa in mig på och att planera, därför bestämmer jag i förväg vilka pass jag vill gå på. Sen kommer säkert ingen vecka se ut exakt så här. Dock är det allra viktigaste att jag inte dricker nåt eller äter onyttigheter, det är det jag behöver lära mig. Det känns också bra att outa mina planer här så att jag vet att nån har lite koll på mig, det behöver verkligen jag. Det är skönt att det bara gäller för en månad till att börja med, det gör att det känns överkomligt.

Nähä, bäst jag slutar här och sätter igång att följa min planering.

Jag använde mammas schampo igår när jag duschade och det luktar precis likadant som schampot som gutten hade första gången vi träffades. Så nu går jag runt och påminner mig själv om honom hela tiden, och plågas. Typiskt.

Nu har jag varit hemma från Norge i drygt två veckor och nästan direkt när jag kom hem började jag så smått att söka jobb igen. Det finns tyvärr inte så mycket att söka nu. I alla fall inte de jobb som jag kan/vill få. Däremot finns det ganska mycket jobb för studie- och yrkesvägledare, tyvärr är ju inte jag det. Hittills har jag sökt en hel del jobb i Norge, mest i Oslo och däromkring. Efter den här sommaren har jag än mer insett att jag gillar Norge skarpt och absolut kan tänka mig att bo där i framtiden. Sen har det ju såklart spelat in att jag är lite lätt förälskad i gutten. Självklart skulle jag aldrig flytta dit pga det men det gör att jag känner för det ännu MER. Men helst vill jag ju inte flytta till Nordnorge utan vill hålla mig runt Oslo eller lite ner på östkusten mot Skien så att det är nära hem. Det är ju egentligen inte värre att flytta till Oslo än till Stockholm, det är t.o.m. närmare och billigare att åka till Oslo.

Men det känns lite lätt hopplöst att söka jobb efter jobb och inte få nån respons. Planen är nu att jag ska ta hjälp av facket med CV-granskning och kolla upp massa tips på hur man skriver bästa ansökan på nätet och massa sånt i höst, men det har jag inte tagit tag i än. Tills vidare kör jag på som vanligt och hoppas på att nån nånstans ska fastna för just min ansökan. Två personer har ju faktiskt bjudit in mig på intervju under våren/sommaren så helt hopplöst är det inte. Jag har sökt ett jobb i Oslo som låter helt perfekt som jag hoppas på jättemycket och håller alla tummar jag kan för. Jag får besked om en vecka drygt om jag får komma på intervju och jag ber till Gud att jag ska få det!

Än så länge har jobben jag sökt varit i Norge, Stockholm och söder om Stockholm. I våras sökte jag jobb precis överallt, t.o.m. i Kalix, Jokkmokk och Lycksele. Men det tror jag att jag ska undvika till en början nu. Jag är verkligen inte sugen på nordligaste Norrland. Jag skulle få lappsjuka.

Det finns inget som heter grundkondition. Det är en myt. Kondition är en färskvara som försvinner efterhand om du inte jobbar för den. Ingen konditionsträning - inte heller någon kondition. Svårare än så är det inte. Det har jag fått erfara nu efter sommaren när jag skulle komma igång med träningen igen. På sex veckor har min kondition försämrats avsevärt, dock inte så mycket som jag var rädd för med tanke på sommarens osunda leverne. Som ett exempel tar det nu dubbelt så lång tid som det gjorde innan för min puls att gå ner till under arbetspuls efter ett spinningpass. Att ha gjort ett träningsuppehåll på sisådär 6-7 veckor är inget att rekommendera. Det är verkligen inte kul att se allt det man har byggt upp under många månader raseras på så kort tid. Men det är vad som händer tyvärr. Självklart raseras inte ALLT, men tillräckligt mycket för att det ska vara sjukt segt att dra igång hela maskineriet igen och det kommer innebära mycket träningsvärk framöver.

Som sagt så kan man inte ha nån grundkondition att tryggt luta sig tillbaka på. Däremot tror jag att om man är en van motionär så har man lättare att förbättra sin kondition igen efter ett uppehåll, eftersom kropp och lungor är vana vid ansträngningen. Precis som magen töjer sig lättare vid en andra graviditet tror jag att lungorna lättare kan återgå till en högre kapacitet om de en gång har haft det. Dessutom varierar lungkapaciteten från människa till människa oberoende av träning, vissa har en medfödd högre kapacitet.

Om du har en någorlunda kondition räcker det att träna 2-3 gånger i veckan för att upprätthålla den. Men om du vill förbättra din kondition krävs det 4-5 gånger i veckan. Och då ska det vara utmaningar för hjärta och lungor så att de får jobba hårt. Det kan tyckas nedslående att konditionen bryts ned så snabbt och kanske inte nåt värt att kämpa för. Men då kan man tänka på att det är lika lätt att förbättra sin kondition som att bryta ned den. På bara några veckor märker man stor förbättringar. Hjärtat är kroppens lättaste muskel att träna upp! Så gör träningen till en vana och undvik långa uppehåll!

Ikväll har mor, far och jag varit ute och ätit en försenad födelsedagsmiddag tillsammans. Mycket trevligt, särskilt att alla vi är tillsammans på samma gång för en gång skull. Det händer ju inte ofta i en liten skilsmässofamilj som vår. Och efter mycket längtande och väntande har jag fått min fina klocka! Jag ville verkligen ha just DEN klockan och nu har den kommit och sitter på min arm. Ska bara in i butiken i morgon och få armbandet kortat.





Jag är glad! Tack mamsen och papsen!

Imorgon bär det av till Lund för att fira Josies födelsedag. Det blir middag med bästa pinglorna och sen utgång i Malmö för en gång skull. Det blir säkerligen livat! Ser verkligen fram emot att träffa dem!

Sen jag kom hem från Norge har jag sökt runt sex jobb tror jag, jag ska ligga i som bara den nu och söka en massa. Jag har snöat in lite på Oslo och kollar efter jobb där också. Idag har jag sökt ett som lät superbra och som jag tror skulle passa mig helt PERFEKT! Håll tummarna! Enligt pappa så säger hans magkänsla att jag kommer få det så jag väljer att lita på den. Om den skulle visa sig stämma hade det ju varit helt sjukt men kul. Sen skulle han väl skryta med det resten av livet. Men det kan jag bjuda på i så fall :-)

Då var jag hemma igen. Jag har varit hemma i tre dagar nu och börjar acklimatisera mig lite men det kändes väldigt konstigt i början. Topp fem med att komma hem:

1. Få flytta in i min egen lägenhet igen och kunna hänga/lägga in alla kläder i garderoben efter att ha haft dem i en resväska i sex veckor.

2. Få börja träna igen. Som jag har saknat det!

3. Få tvätta alla kläder i en normal tvättmaskin med både tvättmedel och sköljmedel.

4. Få duscha i en normalstor dusch utan att slå i armbågarna i väggarna när man försöker schamponera håret eller slå huvudet i vattenblandaren när man rakar benen.

5. Få sova i min egen säng utan att bli störd.

För övrigt var det inte mycket som var kul med att komma hem. Så klart var det underbart att träffa mor och far, halva släkten och vänner som jag har träffat eller ska snart. Men jag saknar alla fina människor i Kragerö väldigt mycket. Jag hade inte så stora förhoppningar när jag åkte dit om att det skulle bli bra, men det blev verkligen det! Jag bodde bra och fick fina vänner. Och som grädde på moset blev det ju en liten sommarflirt med en fin norsk gutt. Det jag saknar mest är att ha människor runt omkring mig hela tiden. Jag trivdes så bra ihop med dem jag bodde med och nu känns det otroligt tomt att bo själv igen. Där hände det alltid nåt och jag hade alltid nån att prata med även när vi bara låg hemma i soffan och tittade på Miami Ink, Paradise Hotel eller nåt liknande. Här hemma känner jag mig lite mer ensam.


Vårt fina hus alldeles vid hamnen med havsutsikt.

Utsikten från vårt vardagsrum.

Vardagsrum, kök, sovrum.

Det var faktiskt riktigt jobbigt att åka därifrån i torsdags och säga hej då till alla. Det är aldrig kul att säga hejdå, särskilt inte när man vet att det är slutet på något. Många kommer jag säkert träffa igen men det blir aldrig samma sak igen när man inte lever tillsammans på det här sättet. Såklart var det också trist att säga hejdå till min flirt. Om jag får bestämma träffas vi igen. Det är inte så att jag har blivit kär men jag tycker om honom och hade gärna tagit reda på hur det skulle kunna utveckla sig. Men vi får se hur det blir. Oslo är inte långt bort så det är ingen omöjlighet. Det känns jobbigt att åka därifrån när det är som bäst.


Fina vänner.

En sak som jag är himla glad över är att Sara (som bor året runt i Skien, en timme från Kragerö) och jag har kunnat träffas tre gånger under tiden jag har varit där. Jättekul att kunna umgås lite eftersom det är ganska svårt under resten av året.

Imorgon ska jag till Liseberg!

Återigen, tiden har gått så sjuuukt fort. Snart är jag hemma igen och jag har ju knappt hunnit blinka. Det ska bli skönt att komma hem, men samtidigt tråkigt att lämna det här stället. Jag längtar efter Halmstad, min lägenhet och alla som finns där hemma. men jag har det himla bra här också så egentligen hade jag nog kunnat stanna ett tag till om det inte hade varit för att att jag vill vara ledig lite innan skolan börjar igen. Men jag har verkligen ingen stark hemlängtan. Det beror på att jag trivs himla bra här i år, mycket bättre än förra året. Det är god stämning på jobbet, jag bor bra och med himla bra tjejer. Sen har ju min lust att stanna kvar helt klart en hel del att göra med att jag har träffat en så fin kille. Han var och hälsade på mig i onsdags, supertrevligt:-) Vi har inte träffats mycket och det är ABSOLUT inget seriöst men han är fin och nån jag skulle vilja träffa mer om det inte hade varit för att jag åker härifrån snart. Det var sååå mysigt att ha honom på besök!!

För några timmar sen upptäckte en av tjejerna som jag bor med att vi har trådlöst nätverk i trädgården! Helt underbart ju! Just nu sitter jag ute i "trappuppgången" för det kom lite regnstänk så jag vågar inte sitta ute med hennes dator. Men får nog försöka ta mig ut igen om en liten stund för det är inte helt bekvämt att sitta på en hård pinnstol utan bord. Anledningen till att jag är hemma och kan surfa är att jag är sjuk. Det började med att jag kände mig lite hängig. Sen fick jag knallont i ryggen och kunde knappt jobba pga det. Det gjorde mig väldigt orolig eftersom jag inte har haft såå ont sen jag jobbade på Cypern. Därefter fick jag feber. Trodde det berodde på ryggen, att jag till exempel hade fått inflammation. Men sen fortsatte febern och blev värre och jag kände mig väldans matt och orkeslös. Så nu tror mest på att jag har fått influensa och att det har satt sig som värk i ryggen. Influensa kan ju faktiskt göra det. Jag hoppas att det är det för det går ju i alla fall över på några dagar. Om det är inflammation i ryggen kommer det ju inte gå över sådär helt apråpå. Jag har jobbat mycket den senaste tiden och känt mig ganska sliten så det är kanske därför jag blir krasslig. Förhoppningsvis kan jag jobba imorn i alla fall. Då är det "koggregatta" (träbåtstävling) och det kommer vara massvis med folk så det vill jag inte missa. 

Fødelsedag! Jag ælskar fødelsedagar! Lite trist att inte få fira med slækt och vænner men jag har fina vænner hær med som jag kan fira med. Jag blev væckt  i morse av skønsång, en liten blombukett och en påse twist av mina sambos! Så søta och fina de ær! Jag blev jætteglad!

Dagen kommer nog bli bra tror jag!

Konstigt att det kan gå från att vara typ 30 grader till att man næsta dag fryser.

Sitter på bibblan igen och har bara fem min kvar innan nån kommer och tar datorn så det blir inget lång inlægg idag. Har haft en kanonhelg med utgång fre-søn. Men har varit ganska lugn och sansad så ingen bakfylla alls knappt. I fredags kom Sara no. 1 och hælsade på. Så skoj att se henne igen. Vi låg på badplatsen næstan till solen gick ner och snackade om allt som hænt sen sist. Sen var vi på Tollis och åt och drack och gick senare på kvællen vidare till Lanternen och Jensemann. Det blev t.o.m. lite klining (før er som vet vad det ær) men det var mest på skoj. Nån førsøkte øvertala oss att åka ut till en ø på efterfest men eftersom Sara skulle køra kl 11 dagen efter och jag skulle børja jobba kl 12 sa vi nej. Egentligen inte vår stil att tænka på morgondagen men jag kænde mig ganska stolt efteråt att vi hade varit så førnuftiga før en gång skull.

Næmen se, jag har tid att uppdatera två dagar i rad! I dag ær jag fri och ska snart bege mig till Gunnarsholmen før lite sol och bad, gick mest till bibblan før att betala en rækning men hinner skriva lite hær också.

Allt ær bra hær, inte særskilt jobbigt på jobbet æn. Ganska lite och gøra och jag har jobbat ganska få timmar æn så længe. Men mer lær det bli fr.o.m. næsta vecka tror jag. Då lær man får jobba tills man kræks. Återigen, jag ær så glad att jag bara ska vara hær till 6 aug, då kan jag verkligen ge jærnet under de hær veckorna utan att hinna slita ut mig totalt.

Nåt jag redan saknar ær træningen på TK. Hær blir det bara lite promenader och kanske lite løpning om jag har tur. Ser fram emot aug nær jag kan sætta igång med allt igen, trist bara att det kommer innebæra træningsværk och pina att komma igång igen. Den kondition och lilla styrka jag har lyckats bygga upp raseras ju tyværr alltfør snabbt igen.

Ha det gott i sommarværmen. Nu ska jag gå till skattekontoret och førsøka gøra mig førstådd.

Om tolv timmar sitter jag på bussen på väg till Kragerö i Norge och har nog ungefär passerat Göteborg. Jag ska jobba på en restaurang i Kragerö i 5,5 vecka. Det har känts ganska jobbigt att jag ska dit ännu en sommar och jag har bävat för det. Nu när det är så nära känns det nervöst och lite pirrigt. Jag vill verkligen inte åka i från Halmstad nu men det ska nog gå bra. Förhoppningsvis går tiden fort tills jag är hemma igen. Förhoppningsvis blir tiden i Kragerö väldigt bra också. Jag hoppas på det bästa men är förberedd på det värsta.

Jag har en milstolpe för min vistelse där efter mindre än två veckor. Då är det min 25årsdag! Efter det är det bara ca 3,5 vecka kvar. Så jag ska nog klara av det. Men jag längtar redan efter att komma hem igen. Förra sommaren där var ganska jobbig, det är därför som jag är lite orolig för hur det ska bli.

Jag ska göra mitt yttersta för att uppdatera här så ofta jag kan men jag kan inte lova nåt. Det kan vara så (troligtvis) att jag måste gå till biblioteket för att låna dator och då lär det inte bli så ofta mellan uppdateringarna.

Nu ska jag fortsätta packa. Tjing tjing så länge!

Kunde inte somna igår pga konstiga sovvanor den senaste tiden. Men trots det ringde klockan envist halv sex i morse. Fy fan säger jag bara. Jag har inte gått upp så tidigt på hela det här året. Minst. Men inget annat att göra än att släpa hela min trötta lekamen upp och ut i den tidiga morgonstunden och hoppa på bussen ut till obygden. Eftersom jag hade lovat mamma att hjälpa henne med flytten tors och fre och inte ville åka redan i ons kväll, fanns det inte så mycket att välja på än att ta den enda morgon-bussen som går 05.47. Tur att veckan redan har bjudit på strand och bad i dagarna två, annars hade det känts ännu värre att åka ut på landet än vad det redan gör.

Som sagt så började dagen orimligt tidigt och sen har den fortsatt i rasande tempo med nedpackning av grejer, bärande och släpande av grejer och sedan lite uppackning av grejer på det. Nu ligger jag helt utslagen på soffan så adjöss med er, ska äta glass och sen SOVA gott. Sista natten i den här lägenheten ever.

Oj vilken djup tystnad det har varit här från mig på senaste tid. Jag ber om ursäkt men jag helt enkelt varken haft tid eller ork att slå mig ner och skriva. Det blir lätt så när det har hänt så mycket så att det känns som ett så stort projekt att skriva om allt.

Midsommar blev helt underbar. En av de bästa nånsin tror jag. Hela helgen hos Liz var kanon, så himla kul att träffa de bästaste tjejerna igen! Midsommar innehöll precis allt som den ska; blomkransar, sill och potatis, jordgubbar, fest, grill, alkohol och en massa skoj. Till och med vädret var ju nästan hela tiden på vår sida. På midsommarnatten skulle det badas och plockas sju sorters blommor hade vi bestämt men blommorna glömde vi och tyvärr prioriterade jag nåt helt annat än att nattbada. Det ångrade jag dagen efter men som tur är körde vi förbi Vita Sand (fint namn, va?) på hemvägen på midsommardagens kväll och det blev ett dopp. Så härligt! Årets första. Inte långvarigt men vi gjorde det i alla fall.

Festen innehöll även övernattning, precis som det ska va på midsommar. Folk lade sig där det fanns plats och sen hjälptes alla åt att städa dagen efter. Det såg ut som ett slagfält ute i trädgården men tack vare att vi var så många så gick det hyfsat fort att röja bort skiten.

I söndags hanns det med lite Kalmar-sightseeing innan Josie och jag tog tåget hem. Fantastiskt fin stad måste jag säga. Dit vill jag igen! Men som alltid var det skönt att komma hem också och sova i sin egen säng. Jag fick en pigg dag i måndags men sen var det på´att igen (som man säger i Småland). Premiär för Club Monday på Leffes i Tylösand! Sveriges bästa klubb har jag hört så det är ju helt klart en viktig tradition i den här stan. Som tur är hann jag gå dit en gång i alla fall innan det bär av till Norge. Det är svindyrt inträde och ett meck att ta sig ut till Tylösand men en gång är det i alla fall värt det. Det blev en rolig kväll och jag var ganska lugn och sansad tyckte jag. Men så vaknade jag ändå vid åtta-tiden i morse bakis så in i helvete! Mycket värre än efter midsommar trots att jag drack mer alkohol då, drack inget vatten och sov nästan ingenting. Det är ett mysterium vad det är som gör mig bakis. Jag vaknade med starkt illamående och världens värsta skallebank. Fick rusa till toan det första jag gjorde och spy upp den goda korven jag åt i natt som inte längre var lika god. Men när jag hade piggnat till lite lyckades jag ta mig ner till stranden i ett par timmar. Strålande väder all week i Halmstaden! Det är nog stadens sätt att säga: "hej då, kommer sakna dig, kom snart tillbaka!" till mig.